Dag 13: En skämslåt

Guilty pleasure får väl så lov att översättas med skämslåt. Jag vet inte om jag har någon sådan som jag verkligen lyssnar på, även om det finns en ganska rolig och smått pinsam historia om en låt som jag gillar (men verkligen aldrig lyssnar på) som det knappast förväntas av mig att jag ska gilla, eller åtminstone smyggilla lite. Den historien, som de flesta nog hört, sparar jag till ett annat inlägg.

En låt som slog mig nu när jag funderade lite är balladen Love Hurts med Nazareth. Den tycker jag faktiskt väldigt mycket om även om det är riktigt sjuttiotalssmör. En gång när jag blivit "dumpad" gick jag genom korridorerna på jobbet, nästan ensam kvar men radiohögtalare skvalade. Då spelades just denna låt, vilket fick mig att nästan skratta åt eländet. Men det är inte därför jag gillar den, det gör jag bara ändå. Den finns med i en scen i filmen Tillsammans också där den passar väldigt fint.

Nu bjuder jag er dock på en annan version av låten. Anna Ternheim har gjort den och jag är faktiskt redan på trettonde dagen utan en enda ternheimlåt.

Dag 12: En låt med mitt hatband

Tänker fortfarande inte länka någon musik jag verkligen avskyr. Mycket av den musik jag inte gillar bryr jag mig inte om. Om ni vill lyssna på något jag verkligen avskyr så finns The Real Group, som jag nämnt innan, diverse dansbandsmusik och sedan massa fördomsfullt mög jag inte ens tänker nämna vid namn. Det finns så mycket dålig musik som jag inte ens orkar avsky. Sen finns sådan musik man utsätts för och börjar "hata". Men då är det kanske mer låt än grupp? Hm...

Jag gillar verkligen inte Scissor Sisters eller Takida. Och Timotej får mig att vilja kräkas. Diverse pojkband faller under kräkkategorin också. Brrr...

Dag 11: En låt med mitt favoritband

Favoritband. Jag vet inte om jag har något sådant riktigt. De flesta av mina favoritartister kör solo. Men The Ark är ju något av en favorit i alla fall.

The Ark - Father of a Son

I'll be back

Det började ju så bra med ett inlägg varje dag. Sen kom massa jobb i vägen. Och nu är det fullt upp i helgen med annat. Så jag tänkte att jag kanske är tillbaka här på söndag, ifall det är nån som undrar.

Dag 10: En låt som får mig att somna

Helst vill jag ha tyst när jag sover. Det har hänt periodvis att jag lyssnat på musik innan jag ska sova men då måste jag vara ganska trött. Det här är en låt jag sovit till på otaliga tågturer påväg till jobbet i alla fall.

Dag 9: En sång jag kan dansa till

Det har hänt att jag dansat i duschen till den här. Dusch är bättre än badkar, det blir så halt.

Iggy Pop - Passenger. Som jag för övrigt har hört live en gång.

Dag 8: En låt jag kan hela texten till

Queen - Bohemian Rhapsody

Jag började lyssna på Queen när jag var i tolvårsåldern. Freddie Mercury hade just dött, det gavs ut ett par samlingsskivor och deras musik spelades flitigt på MTV. Jag gillade Queen jättemycket, utom möjligtvis Radio Ga Ga för den tjatades så.

Bohemian Rhapsody hade jag på en skiva med filmmusik. Den var ju med i soundtracket till Wayne's World. Så hittade jag texten i en tidning. I en engelsk tidning som vi fick läsa på en engelsklektion. Klassen länsade tidningarna på bra grejer. Vi fick en utskällning, med all rätta, och knappast läsa tidningar något mer. Bohemian Rhapsody-texten låg i alla fall på mitt skrivbord länge och rätt som det var kunde jag bara texten.

Den har suttit där sedan dess men kan såklart behöva lite hjälp ibland genom att lyssna på låten samtidigt. Speciellt om alkohol intagits, för då flyger texter all världens väg.

Dag 7: En låt som påminner mig om ett särskilt tillfälle

Tillfällen finns det mängder av som jag förknippar med olika låtar. Eller olika låtar som jag förknippar med olika tillfällen, beroende på hur man ser det.

Den här låten, Quelqu'un m'a dit för mig tillbaka till en ljus liten lägenhet med trägolv och högt i tak. Limpan bodde ett tag i "Fvåningen" på Östermalm. Det var i maj och solen sken. Vi skulle käka och sedan gå på konsert. Jag hade blivit dumpad dagen innan och var lite olycklig. När jag kom hem till Limpan gav hon mig ett glas rödvin, slog på den där låten och sa åt mig att sätta mig i soffan och inte göra nånting. Jag behövde verkligen det just då och brukar tänka på det varje gång jag hör låten. Efter mat och vin åkte vi till Södra teatern och såg Martha Wainwright som sjöng låtar som också satt perfekt den där kvällen.

Dag 6: En låt som påminner mig om någonstans

Det är samma sak här, finns det platser så finns det tillfällen. Men den här låten till exempel, det är en av dem som påminner mig om postbilen jag brukade köra runt i förr om somrarna.

Hello Saferide - My Best Friend

Dag 5: En låt som påminner mig om någon

Mina låtminnen kretsar nog oftare kring tillfällen än personer. Finns en person finns oftast ett specifikt tillfälle också. Sedan finns det också ett par uppenbara exempel på personer och låtar som hör ihop, på så vis att personen är upphovspersonen.

Men jag väljer en och det får bli den här: To Be Someone med Melpo Mene. Låten påminner mig om Nina.

Dag 4: En låt som gör mig ledsen

Jag tycker väldigt mycket om Du min vän med Nina Ramsby och Martin Hederos. Det är en fin visa, ursprungligen en låt på engelska av Stina Nordenstam faktiskt. Med Ramsby och Hederos finns den på det fina albumet Jazzen, där gästad av Jakob Hellman. Jag fick den låten skickad till mig en mörk vinterkväll när jag inte mådde särskilt bra och den var väldigt tröstande. Jag fick den av personen som var en stor orsak till att jag mådde sådär dåligt. Det kan ju tyckas väldigt bakvänt och det var det väl på ett sätt. Samtidigt så var det kärleksfullt och som ett mått av försoning i det där. Ungefär samtidigt började jag muntra upp mig själv med Miss Lis första låtar. Föga anade jag att jag att den botten jag trodde att jag hade nått inte alls var botten.

Nog har jag lyssnat på den här låten sedan dess och i min tur skickat den vidare till behövande vid olika tillfällen men den gör mig lite ledsen att lyssna på. Den gör i alla fall lite ont, den känns på så vis att det blir lite tungt att andas. Jag såg Nina köra den i Östersund för ett par somrar sedan och det var så fint. Den får ju mig att le också på något sätt.

Dag 3: En låt som gör mig glad

Jag lyssnar ju som bekant inte så mycket på någon utpräglad "gladmusik" men självklart finns det låtar som gör mig glad. Det här är en av dem. It Takes A Fool To Remain Sane med The Ark. En låt som på sistone har spelats mer hemma hos mig än den gjort på många år.

Låten är från 2000 och The Arks debutalbum We Are The Ark. Den här låten, liksom hela albumet, betydde jättemycket för mig ett tag. Speciellt sommaren 2001 gick den varm.

Såhär lät och såg det ut för en knapp vecka sedan. Jag finns där i publiken. Det lät såklart mycket bättre än i den här inspelningen. Och det såg mycket bättre ut framifrån än från sidan.

Dag 2: Min hatlåt

"Hatlåt" är väl starkt men jag hittar inte någon bättre svensk översättning på "least favorite".

Jag bryr mig inte så mycket om låtar jag inte gillar, eller låtar jag avskyr, utan försöker glömma och undvika dem istället. Jag vet således inte om jag har någon absolut hatlåt. Det rör sig väl där också om flera snarare än en. En grupp jag avskyr är ju The Real Group. Deras version av ABBAs Dancing Queen är vidrig, speciellt när de härmar pianoklinket på ett specifikt ställe. Samma grupp har en egen låt som heter Chili con carne. Den är också riktigt jävla vidrig men går i alla fall att skratta åt.

James Blunts You're Beautiful skulle kunna vara en av de låtar jag avskyr absolut mest, mer än nyss nämnda låtar eftersom den är svår att skratta åt. Jag tycker den är hemsk! Det där väsandet och den liksom självgoda känslan, brrr... Och SOM den tjatades! Det är för mig helt obegripligt hur så många kunde älska låten. En låt som sedan ligger nära till hands är Mikas Grace Kelly av precis samma anledningar plus det faktum att den är så käck.

Nu snurrade tankarna igång här och jag avskyr såklart musik som är vidrig på det sättet att den är rasistisk eller sexistisk (Björn Rosenström är ett fint exempel på det sistnämnda) men det hamnar i en kategori för sig. Liksom dansbandsmusik.

Erik Saades Manboy är inte direkt någon favoritlåt heller, om man säger så... Allt signerat Takida går bort också. Eller den där danska sommarplågan Natteravn eller vad den hette.

Ibland är det en låt som helhet, eller en låt plus artist, som kan göra att jag avskyr den. Ibland räcker det med nån störig textbit eller någon konstig frasering eller så för att den ska få mig att vilja kräkas.

Jag länkar av naturliga skäl ingen av ovanstående låtar utan vill ni höra dem får ni själva leta rätt på dem. You know where to find them...

Dag 1: Min favoritlåt

Alltså det är ju omöjligt, speciellt för en musiknörd, att säga att man har en favoritlåt. R.E.M.s Losing My Religion ligger dock bra till. Låten ligger på gruppens album Out of Time från 1991. Den sommaren hade jag och min granne Sara diggat Shiny Happy People från samma album. Kanske hade jag hört även Losing My Religion, jag vet inte. Vad jag däremot vet är att jag på ett hotellrum i Vasa i Finland blev förälskad i den.

Det här var på den tiden finlandsbåten fortfarande gick från Sundsvall. Min familj och två andra familjer tog en tur med en övernattning i Vasa, förövrigt med den båt som senare kom att byta rederi och namn för att sedan sjunka till havets botten en septembernatt 1994. Hotellvistelser hörde inte till vanligheten för mig så bara det var stort. I hotellkorridoren fanns en ismaskin och jag satte en isbit i halsen. Hotellet låg på en väg som hette Kärleksstigen. Det allra största var dock att det fanns MTV på hotellrummet.

Jag minns detta som den första gången jag såg MTV. Den första video, eller i alla fall den jag kommer ihåg mest, var just R.E.M.s Losing My Religion. Låten handlar inte om religion men det var nog närmast en religiös upplevelse jag hade där av storheten i låten och storheten i att ligga i en hotellsäng och titta på MTV helt ostört, så när som på brorsan, medan päronen tog en svängom till orkester efter middagen.

Ett par år senare släppte R.E.M. albumet Automatic For the People och jag var helt fast. Men det är en annan historia.

Senare har jag både dansat till denna fantastiska låt på en bardisk i Grekland med tomtebloss i händerna och faktiskt även fått höra den live.

Nämen!

Det här kanske kan vara nåt!

day 01 – your favorite song
day 02 – your least favorite song
day 03 – a song that makes you happy
day 04 – a song that makes you sad
day 05 – a song that reminds you of someone
day 06 – a song that reminds you of somewhere
day 07 – a song that reminds you of a certain event
day 08 – a song that you know all the words to
day 09 – a song that you can dance to
day 10 – a song that makes you fall asleep
day 11 – a song from your favorite band
day 12 – a song from a band you hate
day 13 – a song that is a guilty pleasure
day 14 – a song that no one would expect you to love
day 15 – a song that describes you
day 16 – a song that you used to love but now hate
day 17 – a song that you hear often on the radio
day 18 – a song that you wish you heard on the radio
day 19 – a song from your favorite album
day 20 – a song that you listen to when you’re angry
day 21 – a song that you listen to when you’re happy
day 22 – a song that you listen to when you’re sad
day 23 – a song that you want to play at your wedding
day 24 – a song that you want to play at your funeral
day 25 – a song that makes you laugh
day 26 – a song that you can play on an instrument
day 27 – a song that you wish you could play
day 28 – a song that makes you feel guilty
day 29 – a song from your childhood
day 30 – your favorite song at this time last year

Gnällröv

Gnällröv är ett ganska bra ord som jag lånat av ett gammalt ex till mig. Jag är ingen gnällröv men jag fick inte gnälla ifred idag. Väljer man att gnälla på Facebook så får man väl i och för sig ta det, även om det till och med mest var ett utslag av självironi. "Tänk på barnen i Afrika". Jo, men tänk om någon kunde gnälla på något annat än just det att jag gnäller... Jag undrar hur många politiska länkar och grejer jag postar men som folk sällan är lika snabba att reagera på. Det kanske också räknas som gnäll?

K. tyckte att jag skulle börja twittra för att kunna slänga ut sånadär länkar och uppdatera ofta. Själv tycker jag att Twitter är sjukt tråkigt. Det har inte gett mersmak om man så säger. Fast jag hittade Mauro Scocco där. Han är skönt cynisk så det skulle vara för honom då. På tal om honom såg jag att Plura verkar ska köra "Pluras kök". Blir ju inte alls samma om inte Mauro är med. Han bidrar med balans.

När jag ändå är igång och gnäller lite så ska jag uttrycka lite språklig irritation. Förkortningarna d (det), e (är) och sj (själv) stör mig. E kan väl funka, i alla fall om man är stockholmare. Men resten, va fan? Sj är värst, eftersom jag läser SJ varje gång. Det stör mig inte riktigt lika mycket som "shabby chic" men är på god väg. En riktigt bisarr förkortning (?) är "imon" för imorgon. Skriv imorrn eller låt bara bli, i alla fall så länge du har en dialekt som kan säga r.

Var det nåt mer?

Ont det gör ont

Jag har träningsvärk idag. Absolut ingen värstingträningsvärk men det tar sig. Känns bra dock, jag kom ju faktiskt iväg. Mitt nästa mål är yoga på tisdag. Vi får väl se hur det går med det. Det gäller ju att smida medan järnet är varmt dock. Egentligen borde jag väl gå på något intressant föredrag eller liknande, det är ju internationella kvinnodagen på tisdag. Och icke att förglömma, även fettisdag.

Just nu skulle jag vilja städa lite och sedan slappa i soffan. Vad jag måste göra nu är att plugga kyrkohistoria och ta igen minst en veckas arbete på ett par timmar. Om jag mot förmodan blir klar med det måste jag skriva ett samhällsprov och fortsätta rätta ett historieprov. Jag vill ha mer helg!

Let your body decide

Eller så inte. Beror på hur man ser det.

Just nu är jag trasdockan Påsen till höger i bild här, men inte ens solbränd. Imorrn har jag visst sagt att jag ska köpa träningskort och träna. Det ser jag jättemycket fram emot.

Det sista var ljug.

Bo

Jag vill ha en lägenhet. Som är min. Eller åtminstone att kontraktet är mitt.