Dagens låt

Idag hejar jag på Limpan och lyssnar på Hellacopters.

Enough is enough

Jag får igen mina smala svarta jeans men mycket mer är det inte.

Second Life Replay

Detta är dagens låt, även om jag eventuellt gillar albumversionen lite mer. Lite. Kanske.

Kram

Jag vill ha en kram men jag får ingen så jag tänker baka kladdkaka istället. Nu brukar inte jag tröstäta choklad men jag är villig att göra ett undantag. Dessutom är jag sugen på choklad.

Ruggig söndag

Det snöar ute, små blöta flingor, och det ser riktigt äckligt ut. Jag sov skitdåligt inatt. Kunde först inte sova och när jag väl somnade vaknade jag antingen hela tiden eller så drömde jag obehagliga saker. Så denna söndag tassar jag runt i min lägenhet lätt kisande och har bestämt mig för att göra mest ingenting. Jag måste gå till affären sedan och jag ser inte fram emot det. Jag tror jag ser ganska sur och trött ut idag. Trött är jag, hela jag på alla sätt och vis. Nu ska jag lägga mig i soffan ett tag och kolla på Dexter eller sova.

Dagens låt

Idag lyssnar jag på och gillar Laaksos High Drama. Det är framförallt melodin i versen jag gillar. Melodin, rytmen, basen. Gillade den när den spelades på radio för ett antal år sedan men hade glömt bort den.

Det går jättebra att sjunga med även om man inte orkar anstränga sig med texten. "Dödödödödödödödödöddöööööö draaaama queeeen." Den kan med fördel dansas till också, kanske medan man diskar eller bara ska ta sig från plats A till plats B i lägenheten. Try it, you might like it.

Fem kajor

Fem kajor fick han i lokaltidningen, Håkan. Och de har bemödat sig med att lägga ut recensionen på nätet också. De gör inte alltid det tyvärr.

I den lokala lokaltidningsvärlden är fem kajor det finaste man kan få och bottennoteringen är en överkryssad kaja, och en överkryssad kaja mina vänner...det är inte mycket värt.

Håkan

Medans jag filar på en grej om kvällens underbara konsert, och kanske även om min håkanhistoria, så får ni hålla tillgodo med ett liveklipp av tveksam kvalitet. Det är inte ens ifrån ikväll, det är ett och ett halvt år gammalt och låten är ännu äldre. Jaha, och varför det klippet då? För att han då liksom nu avslutade spelningen med Vi två, 17 år.

Just den spelningen för ett och ett halvt år sedan var jag på. Det var en fantastisk spelning som kändes i hela min kropp. Den gjorde så ont, så ont, så ont (Ja det var väl inte bara själva konserten i sig, mer ja...inramningen skulle jag kunna säga.) samtidigt som den var så fantastisk att jag drabbades av en såndär väldigt...drabbande lycka. Därför, får ni hålla tillgodo med den.

Det var tredje gången jag såg honom. Ikväll var det den femte. Jag log, jag dansade, jag klappade händerna, jag stampade takten, jag trummade med fingrarna, jag sjöng, jag satt andäktigt tyst, jag var där, jag drömde mig bort, jag var kall, jag var varm...men mest lugn och glad. Allt detta från en fantastisk plats på fjärde raden. Och innan vi gick hem snöade det över parketten och sedan sjöng Nina Simone. "Spela den vackraste låt jag vet!" Precis som sist: Mr. Bojangles.

Gardell om Astrid Lindgren

Titta vad fint.

Sportlov

Jag har tagit mig sportlov! För det första behöver jag det och för det andra är det knappt lönt att åka till Stockholm och jobba. Inte enstaka timmar och inte i nuläget. Det har jag inte råd med. Istället är det sportlov för mig. Svisch säger det och snart är det slut.

Nog för att jag varit trött men så stressad kände jag mig inte ändå, trodde jag i alla fall. Jag måste ha förträngt det, i alla fall tillräckligt mycket för att det i kombination med lite dåligt ätande skulle resultera i att min kropp sa ifrån. När jag hade gått och lagt mig igår dröjde det inte länge förrän jag började känna en viss smärta i mellangärdet. Efter ett tag kändes det som att någon grävde runt därinne med en glasskopa. Då blev jag ju om inte annat mer stressad för att det kanske skulle göra ännu ondare om ett tag, eller om jag bara så mycket som vred på mig. Det i sin tur skruvade igång tankarna på hur mycket jag hade att göra och att jag inte hade tid med att må piss.

Två Novalucol hittade jag och stoppade i mig. Tack, sa magen och gav mig tillbaka det jag ätit strax innan jag gick och la mig. Fan, tänkte jag men var samtidigt glad att detta ändå inte var nån magsjuka. Med frossa gick jag sedan och la mig med morgonrocken på under täcket. Efter ett tag vaknade jag med en viss bastukänsla och kroppen hade återgått till det normala. Tvättiden klockan åtta fick jag skrota på grund av trötthet men annars har dagen varit bra.

Jag har bakat banankaka, jag har hjälpt F. med en grej och jag har ägnat min nya soffa lite tid. Kom på att jag knappt hunnit varesig sitta eller ligga i den nåt sen jag fick den. I lördags satt jag i den och såg melodifestival och blundade för att slippa se Zelmerlöw. Jag funderade på det ultimata sättet att ligga i soffan. Jag undrade om jag inte fann det idag. Låg där och bara stirrade på min bokhylla en stund och påminde mig om att jag nog behöver lite mer högkvalitativ slötid lite oftare.

Ifall ni inte skulle höra av mig på några dar så har jag nog bara fastnat i soffan.

The Wrestler

Springsteen har nyligen släppt ett nytt album. Det heter Working on a dream och jag gör just nu första genomlyssningen. Sista låten på skivan är The Wrestler, en fin låt jag hört tidigare och som är med i filmen med samma namn. En film som hade sverigepremiär förra fredagen men som jag ännu inte sett, däremot har jag hört talas om den i snart ett år av en viss wrestlingentusiast jag känner. Filmen har fått bra kritik och ett och annat pris så jag tänkte försöka ha mig iväg och se den.



Vill man läsa mer om filmen så kan man bland annat göra det på Kayfabe eller här, i en krönika som Karolina Ramqvist skrev i DN för någon månad sedan.

När jag tänker efter

På en av frågorna nedan svarade jag att det händer att jag vill bo någon annanstans. Jag vet inte hur sant det är. Visst drömmer jag mig iväg ibland men det är mest något avlägset och opreciserat. Mer en obestämd längtan bort och efter något annat, sådan som kan falla över mig ibland. Eller bara en dröm om en fin lägenhet eller ett underbart hus. För tillfället trivs jag väldigt bra där jag är. Jag längtar inte på allvar till någon annan ort och något annat, i betydelsen "bättre", boende är inte realistiskt just nu.

På tal om hem har jag i helgen fått en ny gammal soffa och jag har köpt ett nytt bord till TVn i vardagsrummet. I gengäld har TVn börjat låta konstigt så vi får väl se hur länge den vill vara med.

Nu ska jag bjuda er på lite musik och idag blir det Amanda Jenssen - Greetings From Space. Den känns lite 70-talselvis.

Hej måndag, hej...eh sportlov

Vad heter du: S.
Var bor du: I Penthouse
Trivs du där: Ja
Brukar du läsa horoskop: Nej
Har du körkort: Ja
Favoritdjur: Katter
Festar du mycket: Nä det gör jag inte.
Sprit, cider, vin eller öl: Helst vin och öl.
Brukar du bli för full: Händer sällan.
Antal kuddar i sängen: Tre
Äger du ett busskort: Ja jag gör ju faktiskt det just nu.
Vad åt du till frukost: En kopp te, två knäckemackor med salami och lite yoghurt med solrosfrön tror jag.
Har du haft sex idag: Nä
Nästa mål i ditt liv: Att röja upp ordentligt i min lägenhet under veckan.
Hur svarar du i mobilen: Med mitt namn, eller kanske "Hallå".
Antal timmar sömn inatt: 8-9 kanske.
Sov du ensam: Ja
Din hobby: Musik framförallt
Vad är det för veckodag?: Det har just blivit måndag.
Vad åt du senast: Ett gäng riskakor
Vem fick du sms av senast: Limpan
Vem ringde dig senast: Limpan, igår förmiddag
Godaste ölen du druckit: Men inte vet jag!
Vilka hårfärger har du haft: Bara min naturliga hårfärg, som i och för sig har varierat från riktigt ljusblond till den mörkare rödguldiga jag har idag.
Vad såg du senast på TV: Sporten på SVT tror jag.
Vad läser du för bok just nu: En roman som heter "Att ge sig hän". Den är sådär.
Skostorlek: 39-40
Hårfärg: Som jag sa, typ blont rödguldigt.
Är du kär i någon: Nä
Önskar du att du bodde någon annanstans: Ja det händer.
Dricker du: Ja, både vatten och annat.
Vilken parfym använder du: Använder i regel inte parfym.
Vilka skor använder du: Nu varvar jag ett par svarta vagabondkängor med ett par svarta varmare curlingkängor.
Dagens klädsel: Baggy jeans, Frida Kahlo-tröjan och svart kofta.
Spike eller Angel: Va?

Sånt är livet

Buss 710 mot Skärholmen

En grupp dagisbarn kommer på bussen. En pojke ~5 börjar gråta för att han inte får sitta vid fönstret så han kan se fåglarna.
Fröken ~30: Du kan ju se fåglarna när vi har gått av!
Pojken (snyftandes): De har säkert flugit bort då.
Flicka ~5 (tröstande): Det kanske ligger någon död på marken då!

(Från tjuvlyssnat.nu)

14 februari

Jag såg Hello Saferide igår. Sista låten, som Annika körde helt ensam, var Valentine's Day. Den låter bättre och coolare live än den inspelade varianten som är en av hennes tidigaste.

Bilden föreställer Hello Saferide i Östersund häromsistens och är lånad från rockfoto.nu.

Soffa

Till helgen ska jag få byta ut min soffa. Jag har vårdnaden om en liten och ganska fin vit soffa. Den passar ihop med mina 60-talsmöbler men den är ett helvete att försöka sova i. Man bryter sönder sig. Och sen är det så att Limpan som äger soffan äger ytterligare en soffa som behöver en ny hemvist på grund av lite nyinvesteringar. Så nu får jag en större grå soffa som man liksom kan bo i på annat sätt. Den "nya" soffan var en gång ett fult 90-talsas med stora mönster i läskiga färger men eftersom Limpan är den händiga kvinna hon är har hon klätt om den i ett grått tyg. Och eftersom hon och hennes designited driver tar en sväng norröver för att hämta lite grejer ur källarförrådet i Penthouse inför flytt från Fvåningen till Draken så blev det ju lämpligt att dumpa soffan här på lördag. Jag tror jag ska tillbringa lördagkvällen i min soffa med nåra glas vin, bara vräka mig liksom.

Kanske kan detta kompensera att jag saknar dubbelsängen? Inget ont om min 120-säng men fan, den var stor, mjuk och skön den där dubbelsängen. Jag gillade att jag kunde ha alla kuddar jag äger samt två täcken i den och att omge mig av allt detta. Oftast var sängen mycket mycket bra. Ibland kunde den dock bli stor, kall och ensam. Det blir aldrig min nuvarande. Alltid nåt.

Business as usual

Imorgonbitti släpps biljetterna till Madonnas spelning på Ullevi. De billigaste skitbiljetterna kostar 695 spänn (exkl. serviceavgift). Du kan få en hyfsad biljett för det priset men du kan också hamna uppe under takåsarna med de nyinflyttade örnarna. Min brorsa satt där första gången han såg Iron Maiden och han menar att det var så långt borta att det tog en halv låt innan man hörde vad det var för låt. Inte solklart värt sjuhundra spänn alltså... Bästa sittplatser kostar 1195 och bästa ståplats, i "Golden Circle" kostar 1000. Tusen jävla spänn... Och då är hon inte ens på toppen av sin karriär längre. Det är säkert skitbra där framme. Jag är nog mest upprörd över priset på skitbiljetterna.

Sedan är jag lite fascinerad av mängden av sektioner och de olika koderna för dem. Dessutom är det suspekt många vita spärrade sektioner mitt i smeten. Knappast VIP alltihop sådär hundra mil från scenen. Det gäller i alla fall att inte vara färgblind när man ska klura på det här: http://www1.ticnet.se/PriceTable?l=SE&EVNT=GOT14097ULE08091&CL_ORIGIN=

Jag antar att jag får dö utan att ha sett Madonna men jag överlever väl det med höll jag på att säga.

Upplockat och avdammat

Short one

That song surrounded me.
I watched those walls,
all that was you.

I will never see those
walls again.

_________________________

In between

You made me feel,
feel all sorts of things.
Tonight you made me feel
like one of many.
I was just the next in line.
There was someone, something
big before me.
Ahead of me was someone, something
great.
I was someone, something
in between.

Wadling & Ternheim

Anna Ternheim har skrivit en låt på svenska åt Freddie Wadling. Den finns på hans senaste platta och heter Du och jag. Det är en duett och Anna själv är med och sjunger. Den är fin och växer för varje lyssning. Jag är nog inne på fjärde lyssningen nu.

Om man har Spotify kan man lyssna här.

Mäh!

Spotify har tagit bort This Is England-soundtracket. Jag ville ju lyssna. NU!

Sov så gott

Jag hoppas att ni får sova gott kära vänner, eller att ni har sovit gott när ni läser det här.

New York, New York

Nån hade lappsjuka (Kanske inte helt rätt uttryck att använda när det gäller en stad med nio miljoner människor, men ändå.) och började associera med barnets lego. Enkelt men ganska smart.

http://niemann.blogs.nytimes.com/2009/02/02/i-lego-ny/?em

Kort

Tänkte bara helt kort säga att jag är skittrött, lyssnar på Anna Ternheims No way out (To be gone-versionen) och att jag idag har träffat bäbisar som dreglade på mig. De små liven, som jag inte träffat sedan försommaren, hade god musiknördspotential kunde jag konstatera. Det känns tryggt.

Gonatt!

Fynd?

Jag har rotat i dvd-fyndlådan på ICA igen. Inte lika klockrent som sist. Tittade först på "2 för 99"-hyllan men tänkte efter lite och började rota i "3 för 99"-lådan. Kom hem med Stalingrad (Bra för jobbet typ.), Romper Stomper (Både bra och bra för jobbet tror jag.) och en film med Bill Murray som heter Broken Flowers (Den ska visst vara skriven speciellt för honom efter Lost in translation. Den har fått guldpalm också.) Vi får väl se när jag har tid att se dessa. Tänkte börja med Murray nån kväll. Hm, eller har jag redan sett den? Måste nog i alla fall se klart Dexter säsong två först tror jag.

Här är förresten Anna Ternheim på scen i Norrköping med...min vän Nina. Anna behövde lite hjälp med att hålla i ett papper och ropade på henne för assistans.



Hela snacket före är inte med här men jag har sett det och det är så fint.

Krunegård

Jag har haft en skitbra kväll i mycket trevligt sällskap! Systrarna Ö. kom upp till stan och vi inmundigade lite tacos, vin och öl innan vi promenerade till Katalin för att avnjuta en konsert med Markus Krunegård. Lagom luftigt i publiken så vi fick skitbra platser. Bra konsert, definitivt bättre än i regn och kyla i augusti som förband till Winnerbäck. På Katalin träffade vi även på M. & M. och hängde lite med dem. Sen träffade jag på en gammal...bekant, som jag knappt kände igen eftersom han rakat av sig rockerhåret. På hemvägen fick jag rapport från kvällens ternheimkonsert i Peking (ja inte Peking alltså utan "Peking"). Någon var till sig över att ha blivit uppkallad på scenen för att assistera lite. Och ja, vi kommer alltid vara precis så nördiga och hon och hennes musik kommer alltid vara speciell.

Jag har haft en fin helg i fint sällskap med skitbra konserter. Låt oss hoppas att söndagen inte blir en backlash...

Maja (och Hanna) såg till att dokumentera spelningen ordentligt.