"Vad jag önskar att du får
allt det där du vill åt.
Jag önskar seglen tar dig med
till en oupptäckt planet.
Ingenting av det här.
Ingenting av det där..."
Jag lyssnar på Thåström. Det var ett tag sen sist. Skebokvarnsvägen passar den här tiden på året. Vissa skivor blir också så otroligt förknippade med en viss period i livet eller en viss tid på året. Det här är ett sådant album. Det var december och kallt. Snöigt och kring lucia. Det var två år sedan och jag hade några dagars praktik på en förskola på andra sidan stan. Jag hade nästan läst klart första terminen på påbyggnadsutbildningen jag så gärna hade velat komma in på. Jag visste inte om jag skulle ha någon försörjning kommande termin och gick nervöst och väntade på stipendiebeskedet. En snorkall dag tog jag och gick hela vägen hem från min praktikplats, dit jag hade åkt buss eftersom det var alltför kallt för att cykla den morgonen. Jag ville nästan inte komma hem, jag var så nervös för huruvida det skulle ligga nåt brev på hallmattan eller inte. Varje dag det inte gjorde det var en pina. Snön knarrade under fötterna under min långa promenad hem och jag lyssnade på Thåström. När jag kom hem låg ett vitt kuvert innanför dörren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar