22

Rock vid Magasinet, Gatufesten Norra scenen, V-Dala, Gatufesten Stora scenen, Grönan, Göta Lejon, Katalin, Storsjöyran, Kägelbanan, Göta Lejon, Tonhallen, Universitetsaulan, Gatufesten Stora scenen, Kalasturnén Stockholm, Södra Teatern, Universitetsaulan, Göta Lejon, Gatufesten Stora scenen, Skansen, Berns, Parken Sundsvall och idag...Fyrishov. 1999-2007

Jag skiter i att ni trackar mig, jag bjuder på det. En del av er förstår mig ju också, i alla fall till viss del. Jag konstaterade tidigare ikväll att den mannens musik varit en del, en stor del, av i stort sett hela mitt vuxna liv. Tidigare i höst var det tio år sedan jag hörde hans musik för första gången. Sedan tog det lite tid innan jag vågade köpa en skiva och innan jag såg honom live. Men tioårsjubiléum är det allt. Det har faktiskt hänt mycket på dom där tio åren och under i alla fall nästan nio av dom har hans musik funnits där. Klart att det betyder massor!

Ikväll var det speciellt att höra de nya låtarna från Daugava live. Det är alltid speciellt att höra nya låtar live såklart, men om man förstått vad Daugava handlar om... Vissa låtar trodde jag aldrig att han skulle köra live. Vissa äldre låtar trodde jag definitivt inte att han skulle välja att spela i höst. Men han gjorde det och han var glad, spelglad. Oväntat att höra så många låtar från Kom, men kul! Jag var tvungen att sjunga med fast jag är så hostig och hes att jag låter som en förkyld Janis Joplin. Kul att höra nya versioner på äldre låtar, kul med delvis nytt band och nytt sound. Lite halvtaskigt ljud uppe på läktaren där vi satt, men men. Jag har blivit rätt kräsen också har jag märkt. Volymen var i alla fall inte för hög, och jag lät mina smått tinnitusskadade öron vara utan proppar. Det var skönt att höra Stadlings röst igen, jag tror jag hade saknat den.

På det stora hela var det liksom ett kärt återseende och jag kände att jag varit med ett bra tag. Men det är kul att man kan göra så otroligt många referenser. Första gången han körde Elegi live var jag där, första gången han körde För dig var jag där, vissa låtar har jag hört i så många olika versioner, första gången man hörde vissa låtar, minnen förknippade med dem, vad han sagt om olika låtar, när han skrev dem, vad de handlar om... Låtar jag inte lyssnat på på länge, texter jag inte tänkt på på ännu längre men som verkligen känns.

Efteråt ville jag bara hem och lyssna på Kom. När jag kom hem blev jag sådär sentimental igen och kände att jag ville se hela spelningen igen. Men nu har jag inga fler biljetter.

Det känns bra att det händer nya grejer, att det går framåt, men att det samtidigt är samma gamla Lasse.