Jag är trött, ledsen och irriterad alldeles för ofta just nu. Riktigt grinig känner jag mig emellanåt. Jobbet tär, fast det liksom är helt okej och jag tycket det är kul att gå dit. Det är den allmänna stämningen och den sedvanliga ovissheten som får mig att bli låg. Jag får sköta mig själv och köra mitt race, till skillnad från periodvis förra året, och det är så jävla skönt. Men det är så mycket annat jox på jobbet nu. Alla är osäkra inför hösten och det är för mycket saker som inte fungerar. Vissa hanterar det bättre än andra. Som jag skrev igår så vill jag inte ha nån annans jävla ångest i form av små utfall. Den här tiden på våren är en av de perioder som är riktigt krävande på jobbet, rolig och ljusnande men samtidigt riktigt stressig. Sommaren närmar sig på gott och ont. För mig så innebär det ju också att det strax är slut på det roliga och läge att söka jobb igen.
Och vintern håller sig kvar till varje pris. Det är vår men det snöar. Snart är jag utan jobb och lägenhet och det stressar mig. Eller kommer snart att stressa mig i alla fall. Ge mig en och en halv miljon eller tio extra köår i bostadsköerna och det hela skulle vara löst!
Jag behöver mer verklighetsflykt. Och kärlek. Verklighetsflykt och kärlek!
I onsdags stod Ane Brun för verklighetsflykten. Nu lyssnar jag på Ternheim från i januari och drömmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar