Kära Tomas,
Konserten på Katalin ikväll var fantastisk. Jag gillar nya skivan också, So long och Sena tåg till exempel. Du körde många fina ikväll, favoriter. Inte alla, men många! Inte så många låtar från En sommar på speed dock. Hade det att göra med låtlistan som låg kvar i logen tro? Som jag sa efteråt blev min piteåvän väldigt förtjust över 1 maj i Piteå (och Evighet också).
Sanningen om dig är fortfarande vansinnigt vacker, det minns jag att jag sa till dig för ganska precis ett år sedan när du spelade på Katalin. Då hade jag precis sett din turnépremiär på Rival och blivit helt knäsvag, fast jag satt ner, av din och Annas version av låten. Den konserten var så bra att jag var tvungen att gå här också. Det är mitt favoritkonsertställe också så det gick liksom inte att låta bli. Så föll det sig så att jag var där på dejt. Fånigt glad tror jag att jag var den kvällen. Jag satt där med ett glas vin och log och lät din musik sluta sig om mig. Minns att du spelade Vitt brus för första gången. Efteråt satt jag i baren och diskuterade ”Sveriges bästa riff” med min dejt och det enda som störde var en ilande tand och min tandläkartid dagen därpå. Jag tror jag gick hemåt med lätta steg den natten, eller med lätta cykeltramp snarare.
Nu är den cykeln stulen och kvällen hade ingen dejt att bjuda på och inte heller en riktigt lika nördig diskussion. Det är märkligt hur det blir ibland. Men spelningen var fantastisk, faktiskt mer fantastisk än då tror jag. Jag hade två fina vänner med mig och vi åt och drack gott innan spelningen. Spelningen som fick mig att le, att skratta, att få svårt att andas, att bli sentimental och som gav mig gåshud.
Jag cyklade hem längs den svarta Fyrisån med samlingsskivan i öronen. Kom hem till min tomma kalla nyinflyttade lägenhet och satte på Live på Rival. Sedan skrev jag ett mail till min vän Hanna som var den som från första början introducerade mig till din musik. Ibland behöver man prata med någon som förstår, även om den råkar befinna sig på andra sidan jorden för tillfället. Sen var känslorna både utanpå och inuti. Men det är väl så det ska vara, när det är riktigt bra musik…
S.
P.S. Hälsa Jennie att hon var jättebra, jag glömde säga det till henne. Och lycka till på er färd genom Sverige i kombin med gitarrerna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar