Kom ut från affären och hade precis stoppat ner kvittot i kassen och kollade neråt gatan. Då hör jag ett "Tjena! Läget?" från höger och vänder mig om. Där står en man jag definitivt aldrig sett tidigare i hela mitt liv. Nej, han är ingen kursare, kanske tar han mig för någon annan? Jag går närmare och börjar lite försiktigt "Jorå...men...nu kopplar jag inte riktigt? Jag tror inte jag känner igen dig." "Nä, jag är okänd" svarar han. Min naturliga reaktion "va?" infinner sig. Han skyndar sig att säga att han är okänd, att vi inte träffats förut och att han brukar heja på okända för att han inte känner så många här i stan. Jag sa nåt om att jag trodde att jag inte känt igen någon, skrattade lite och sa "ha're bra!".
Det är ju inget fel i att ta kontakt med människor man inte känner, och man kan få sig en tankeställare över hur man reagerar när det väl händer. Jag tänkte att han nog var väldigt ensam och olycklig, eftersom han sa så som han gjorde. Men jag kan ändå inte låta bli att tänka att det bästa sättet att få kontakt med okända människor kanske inte är att heja på dom som om man känner dom, och det när de tittar åt ett helt annat håll. Att prova att hänga lite vid hyllorna i affären kanske kan vara mer lyckosamt än att hänga i cykelstället en bra bit från ingången. Eller att prata om vädret i nån kö. Vad somhelst verkar bättre än att heja på folk på ett sätt som om man kände varandra. Det slutar ju bara med att personen ifråga (i det här fallet jag) känner sig dum. Det bäddar ju inte för några vidare kontakter. Och att dessutom sen liksom ursäkta sig och dra sig ur genom att säga "nänä, jag är okänd bla bla bla" känns ju också lite skumt. Jag tyckte han verkade skum hela han.
Jag försöker förlika mig med att ani-roadtrippen är off, det är lite tufft. Det är officiellt nu på både RBR och Rockparty. Och den brutna foten i sällskapet är inte riktigt upplagd för en festival egentligen, speciellt inte utan Ani. Fotjävel. Handledsjävel.
Imorgon ska jag opponera på en uppsats om heteronormativitet i arbetslivet, eller mer om uppfattningar om det faktiskt. Måste koncentrera mig på det ett tag till... Fast först ska jag laga mat. Efter imorgon blir det hårdkör med uppsatsen. Fick ett mail från min handledare idag som påminde mig om att det brinner i knutarna. Jo tack, jag vet.
På återseende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar