Såg Järnladyn. Sevärd, men hollywood såklart. Fokuserar som bekant även mest på den åldrande personen och personan. Streep gör det bra, såklart. Gillar speciellt hur hon rör sig som en gammal kvinna. Många av de autentiska bilderna är exakt samma som i This Is England, en film med en helt annan utgångspunkt. Hon tog sig fram bland massa konservativa gubbar, hon hade många oneliners. Men skrattet fastnar i halsen och priset var högt, så väldigt högt. Hon bör inte betraktas som någon förebild, och att en av våra ministrar och tillika partiledare har det är bara obehagligt. Förehavanden med dignitärer och diktatorer och hur hon offrade den engelska arbetarklassen totalt skoningslöst och såg dem som slackers och i vägen för en ekonomisk utveckling... Thatcher väcker så otroligt starka känslor i Storbritannien än idag. Många gillar henne såklart, men otroligt många hatar henne. De hatar henne så pass mycket att de demonstrerade mot filmen. En kollega skulle gå på bio med sin pappa nyligen. Pappan är britt. Min kollega ville gärna se Järnladyn, men hennes far vägrade gå på bio och se en film med henne. Spår, hon har satt spår. Djupa sår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar