För eller senare kommer det, sommardeppet. Ibland kommer det i omgångar. Det är då man antingen försöker förhålla sig till ledigheten eller så är det när man blivit helt förtappad i den. När man inser att alla jag känner har annat för sig. Nu är det dags att byta ut "man" mot "jag". När jag funderar på hur länge jag skulle kunna gå under jorden innan nån undrade var jag var. När jag inser att det inte blir något jobb till terminsstart i år heller. När jag inser att verkligheten och verksamheten på gamla jobbet kommer att fortsätta som om jag aldrig varit där. När jag tänker "för ett år sedan..." och inser att livet antingen var fantastiskt för en kort stund eller att det var likadant som det alltid är. Ibland kommer det med den rejäla stöten redan i juni. I år har det mest funnits som en irritation då och då, eller ett stilla konstaterande. Det vore ju dumt att tro att det skulle utebli.
Sommaren är en ambivalent årstid. Jag älskar den, jag gillar att vara ledig och jag gillar solen och havet. Men så är det allt det där andra. Det är inte unikt för sommaren, men den blir kanske påtaglig på ett annat sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar