Fästingar

Jag bor ju trots allt i Uppland och det är väl lite av fästingarnas Mecka. Kanske mest vid kusten, men ändå. Förra året såg jag ett litet kryp vid Ekoln. Det är ungefär den enda fästing jag sett i hela mitt liv. Jag är inte speciellt sugen på tanken att de ska festa på mig. Det räcker med att myggen gillar mig. Jag har till och med en liten skräck för att hitta ett såntdär äckligt litet djur på min kropp. Inte så mycket för eventuell borrelia som för tanken på att en insekt sitter fast vid min kropp. Tanken på att den måste bort, och det på ett korrekt sätt.

Självklart klickar jag alltså på artikeln i Aftonbladet om hur man egentligen tar bort dom. Idag är det inte så avancerade bud; ta bort den så nära huden som möjligt, med pincett eller speciell fästingborttagare. Om allt inte kommer med så är det inte hela världen. Sedan läser jag detta:

"När fästingen väl är utplockad gäller det att göra sig av med det otäcka lilla djuret. Det vanligaste sättet är att elda upp fästingen det gör fyra av fem svenskar enligt Gustavsson. Resterande femtedel brukar spola ner den i toaletten.

– Många känner sig kränkta av fästingen och vill utkräva hämnd. Man bör däremot tänka på att de fästingar som innehåller blod ofta exploderar när de bränns och det finns risk att blodet skvätter ner dig, säger han."

Haha!