Livet 2008

Jag önskar att jag kunde skriva att det varit ett fantastiskt år och att jag verkligen levt livet men det kanske inte behöver vara så himla fantastiskt. Det har varit ett ganska bra år ändå. Bättre än de allra närmaste av de tidigare. Det har skett en del positiva förändringar och det har varit ljusare. Ändå har det varit ett slitigt år på flera sätt.

2008 var året då jag hade mitt första riktiga jobb, ett jobb jag var utbildad för. Jag hade även mitt andra riktiga jobb! I början av januari, för snart ett år sedan, var jag en fantastiskt lycklig en eftermiddag då jag varit på anställningsintervju och skrivit anställningskontrakt samma dag. Jag trivdes bra på gymnasieskolan där jag var, jag slet och jag kunde konstatera i juni att jag faktiskt gjort ett ganska bra jobb. Över sommaren var jag arbetslös och ovissheten var jobbig. Återigen löste det sig sen i sista minuten och jag fick ett nytt vikariat, denna gång på högstadiet. Det tog ett litet tag att komma in i det men det var det nog egentligen bara jag som kände av. Jag trivdes allt bättre och jag skulle gärna ha stannat där längre.

När jag ser tillbaka på min höst och hela mitt yrkesår ("Yrkesår", smaka på det...) ser jag att jag utvecklasts massor och faktiskt gjort ett bra jobb trots att jag många gånger känt mig otillräcklig och som att jag inte riktigt hinner med mig. Dessutom har jag på min senaste arbetsplats fått så mycket uppmuntran, uppskattning, fina kommentarer, stöd och positiv feedback att det är helt vansinnigt. Vansinnigt fantastiskt.

Det har ju varit mest jobb i år faktiskt. Ledigheterna har försvunnit i ovisshet och i trötthetstöcken mest tror jag. Sommaren tillbringades till viss del hemma hos päronen men även till stor del på den stora balkongen i min nya lya. I mars, på självaste Internationella kvinnodagen, flyttade jag nämligen från min studentlägenhet till betydligt mer yta. Enormt skönt! Rätt som det var satt jag alltså där med både jobb och schyst lägenhet. Dessutom fick jag fjärilar i magen... Det kändes för bra för att vara sant där ett tag, och såklart var det det. Riding high in April, shot down in May.

Det har varit ett lärorikt år på flera plan, kanske till och med fler plan än året innan och det dessförinnan. Och det har stundvis varit tungt men aldrig becksvart. Sånt som bidrar till det ljusa är vänner och musik. När jag inte jobbat har jag försökt ägna mig så mycket som möjligt åt dessa två. Nytillskott har skett på båda fronter.

Året som gått har jag lyssnat på bland annat Anna Ternheim, Hello Saferide, Billie the vision and the dancers, Håkan Hellström, Timo Räisänen, Amy Winehouse, Nina Simone, Flowers by Irene, The Hives, Hellacopters, The Good Honey Society, Hellsongs, Martha Wainwright och Tomas Andersson Wij.

Till årets bästa konserter hör Marthas båda spelningar, Kaizers Orchestra som jag äntligen fick se, Håkans något för korta, Ternheims efterlängtade och Tomas Andersson Wijs båda. Winnerbäck var ett kärt återseende trots regn och kyla. Hellacopters var en spontan och oväntat bra spelning, i samma typ av kyla. Konsertåret kanske inte heller toppar det föregående, vare sig till kvalitet eller kvantitet men det har trots allt varit mycket bra!

Vad gäller mitt eget musicerande så har jag ägnat gitarren ganska mycket tid och sedan jag flyttade till en lägenhet med bra isolering har jag allt oftare börjat sjunga ordentligt till också. Jag har även blivit med ukulele.

Ett helt okej år alltså, till och med ganska bra. En del fantastiska toppar och en och annan djup jävla dal men det verkar som att jag kommer ut hel på andra sidan nyår. Jag hoppas på och ser framemot ett fint 2009.