I nuläget är jag osäker på om jag har något favoritalbum. Det beror lite på vad man lägger i "favorit" också. (Shit, vad jag alltid ska analysera allt...) Det finns dock ett album som jag väldigt länge hävdade var mitt favoritalbum och ett av de bästa album som någonsin gjort. Oavsett om det är det eller inte så är R.E.M.:s Automatic for the People ett mycket mycket bra album.
Albumet är från 1992 och jag minns såklart att låtarna därifrån snurrade på MTV, speciellt Everybody Hurts. Jag minns också en basketresa, bör ha varit till Övertorneå 1993, då en kompis i laget hade den här skivan avspelad på kassettband. Ja sådär som man gjorde på den tiden. Jag fick låna bandet så jag kunde lyssna på det i min freestyle och sedan fick jag låna skivan av henne så jag kunde spela av den själv. Så fantastiskt vacker! R.E.M. hade jag ju fastnat för redan sommaren -91 men det var i och med detta jag verkligen fastnade för dem. Mina favoritlåtar från skivan var Sweetness Follows och den låt som följer här, en av världens vackraste låtar.
För några år sedan inledde Håkan Hellström en spelning på Grönan med att spela den här i högtalarna och köra nån projicering med nån natthimmel eller liknande innan han själv körde igång. Det var en mörk och lite kall kväll i september och jag stod i publiken med en klump i magen. Jag var där för att se Håkan men det fanns något annat som gjorde att hela den där kvällen, hur magiskt vacker den än var, gjorde förbannat ont. Nightswimming som inledning var liksom pricken över i:t. Bitterljuvt minst sagt. Bittersweet Me är förresten en annan låt av R.E.M. men från ett annat album som förtjänar ett eget inlägg, minst!
Gla' påsk på er!
1 kommentar:
Instämmer. Makalöst bra i sin enkelhet! Glad påsk.
Skicka en kommentar