The King, of Pop, is dead

Michael Jackson är död.

Det här är en av mina favoriter:



Och jag undrar om Sarah vet än och vad det här betyder för henne. Sarah var en barndomskompis till mig. Jag har inte träffat henne på många år nu trots att vi pratade om det så sent som i våras. Sarahs morföräldrar hade sommarhus tvärs över vägen från oss. Hon var tre år äldre än mig och älskade Michael Jackson. Jag tänker lite på Peter också. Han var en annan barndomskompis. Han som nötte in danssteg, inte bara moonwalken även om den var höjdpunkten, hemma på vardagsrumsgolvet och sedan uppträdde inför hela vår högstadieskola. Ja, och på min mammas 40-årsfest också faktiskt. Vad känner dom?

Huvudpersonen i den här tragiska historien tänker jag kommentera vidare någon annan dag.

Midsommarhelgen

Jag drog norrut, hem till päronen, kvällen före midsommarafton. Här har jag slappat, ätit mat, druckit vin, fikat och sovit. På midsommarafton blev det till och med en tur till Tunet för att betrakta firandet på lagom avstånd och "picknicka" kaffe, wienerbröd och limoncello. På midsommardagen joinade jag H., M. och deras mor för en tripp neröver hälsingekusten till L. och hennes familjs stuga. Där fick vi även träffa lilla Alice för första gången. En riktig liten gladskit!

Igår åkte jag och päronen runt och satte blommor på lite gravar. Först gammelmormors grav och minneslunden som mormor och morfar ligger i på Sköns kyrkogård. Sedan bar det av till Tuna för att fixa på farmors och farfars grav. Och när vi ändå var i krokarna körde vi runt till andra sidan Marmen för ett besök på kyrkogården i Attmar för att titta lite. Där ligger bl.a. min pappas morföräldrar. Attmar kyrka ser rätt unik ut och ligger väldigt vackert. Bredvid står två runstenar och även en stor stenbumling som en jätte visst ska ha kastat dit...

Jag har också gått igenom farmors foton igen och plockat ut några som jag tänkt scanna. Detta började jag med igår och har fortsatt med idag. Idag gick jag också barfota på gräs för första gången i år insåg jag när jag var ut och hämtade in tvätten. Och så har jag varit in till stan en sväng.

Imorrn åker jag nog hem till mig och min balkong en sväng.

Amerikafrämmandet

WTAI

Regnet öste ner. Jag skippade de tidigaste spelningarna för att orka hålla ut tills slutet. Tiger Lou, Moneybrother och Hello Saferide gjorde bra men ordinära spelningar. Tiger hade jag inte sett förut men M, som vet vad hon pratar om, sa att det inte var hans bästa spelning direkt. Detsamma gäller väl för de andra två, även om HS kanske var snäppet vassare. Duffy var ganska dålig och tråkig utan tillstymmelse till utstrålning och därmed en besvikelse. Fever Ray var cool och showen en fantastisk suggestiv helhet. (För ett smakprov, titta här vid 6,18 min) Och sen Nick Cave då...

Nick Cave var förjävla bra helt enkelt. Fantastisk. Liksom Fever Ray gjorde han sig fint i regnet som jag nästan glömde för någon timme. Det var en ganska rockig Cave som rakt på sak gav oss det vi ville ha. Inga krusiduller i regnet. En och annan finstämd ballad fick han med också. En av mina stora favoriter, The Weeping Song, fick jag höra. The Ship Song, tillägnad PJ Harvey, spelades också. "Polly Jean Harvey... She was strange. Oh the stories I could tell... But cute! This is for Polly Jean Harvey." Typ. Även Henry Lee tillägnades henne. Andra låtar som kördes var till exempel Stagger Lee, Dig Lazarus Dig, Tupelo, Red Right Hand och Papa Wont Leave You Henry. Jag hade gärna hört Into My Arms, som är en av de vackraste låtar jag vet, och Fifteen Feet Of Pure White Snow, som jag måste dansa till när jag hör den, men man kan inte få allt här i livet.

Udda fågel

Jag såg Nick Cave på WTAI häromdan. Tänkte jag skulle skriva om det, bara inte just nu. Jag bjuder er på ett udda klipp så länge. En bra låt där den här versionen inte representerar någon toppversion. Men den är så udda och otippad och det finns nåt skört vackert i den som jag tycker jättemycket om. En ung och packad/hög Nick Cave gör In the Ghetto i smoking med en cigg i näven bland kulörta lampor och röda draperier.

Summer Rain

Igår spelade min iPod den här låten för mig när jag skulle gå och handla. Jag minns första gången jag hörde den. Det var några månader innan skivan släpptes vill jag minnas. Borde vara ganska precis ett år sedan. Något liveklipp på nätet, från en spelning i Tyskland tror jag. Sedan släpptes plattan och jag lyssnade massor. Den här låten var inte min favorit men den gav mig en aha-upplevelse redan första gången jag hörde den. Jag visste precis vad den handlade om. Metaforen var så självklar. Been there done that. Somrarna.

Så vacker är den, Summer Rain.

Last summer was mad remember the rain
I know people complained
I had something else in mind
Not the sound of rain against my window pane
All I could hear was you
Hammering in my head

Fall like a wave
Against a rock
Leave with a rash
Or get crushed
You never know
Until after the shock
When you wake up
What’s broken what’s not

Going down

Ensam. Tom. Tomt.

Å prit!

Igår var jag på 30-årspartaj och firade bästa Limpan. Traditionsenlig spritbuffé var det men med tanke på det mår jag faktiskt rätt bra idag. Sov i bästa H.s lägenhet fast hon inte var hemma. Känns jämt lite som att komma hem att kliva in där så det var mysigt.

Igår dansade jag bland annat till den här låten, dock i original.

Fastnade lite...

Det finns en sajt som heter Oddee.com. Jag fastnade där och hittade bland annat det här. Varför ska jag diska när jag kan göra sånthär?

Punk