Vandrade hem i skymningen. Det var helt enkelt för skönt ute för att skynda hem på cykeln. Ja och sen måste ju stegräknaren få sitt också. Ljuset har återvänt och den våriga kvällshimlen var sådär lätt och skir. Asfalten är sopad på många håll. Det var den där stilla känslan som kan infinna sig i en stad en varm vår- eller sommarkväll, en ganska folktom sådan liksom. Vindarna var ljumma, i den mån det var några vindar alls. Det fläktade mest lite. Fåglarna kvittrade och jag såg någon insekt irra förbi. Jag kände mig avslappnad och iPoden valde bara bra och passande låtar. Det är inte utan att jag får lite vårkänslor, blir lite småpilsk sådär.
Imorrnbitti ska jag till tandläkaren, ja eller till en tandhygienist faktiskt, och bränna lite pengar. Det ser jag inte riktigt framemot. Jag är inte tandläkarrädd eller så men de sista gångerna har de misshandlat mig lite väl tycker jag, och misshandlar plånboken gör det om något. Dessutom måste jag upp tidigt. Usch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar