Idag gav min arbetslagsledare mig en liten uppgift som var till någon med "pondus" eftersom jag var "en såndär person med pondus". Typ informellt-mellan-oss-två.
Det kan ha varit ett sätt att avleda mitt missnöje från situationen som helhet, eller ett sätt att fördela en uppgift som ingen annan vill ha, men jag sög åt mig. Jag upplever ofta en brist på pondus hos mig själv eller att den pondus jag har blir fel när jag försöker använda mig av den. Kanske inte mot kollegor i och för sig, men mot eleverna. Jag blir så lätt bitchen. I alla fall i deras ögon. Ibland även i mina egna, för att jag blir så illa tvungen. De flesta som tycker att jag är en bitch gör det i och för sig inte på grund av mitt sätt utan för att de tycker att jag är skitsnål med betygen. Jag kan också sakna pondus i min röst. Kollegan i klassrummet bredvid hörs in till mig och då är han kanske inte ens arg. Det är inte helt okomplicerat de här sakerna. Det är många pusselbitar som ska sättas ihop.
Men idag blev jag både full i skratt och lite smickrad.
Imorgon har jag medarbetarsamtal och jag får väl hoppas att chefen ser det som att jag har pondus också och inte bara en oduglig bitch som är en pain in the ass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar