Jag sitter här i mina föräldrars kök med datorn och radion som flera kvällar nu. Ute är det becksvart. Det börjar bli dags att lägga sig. Lägga mig och sova sista natten i huset på förmodligen ett ganska bra tag. Jag skulle kunna stanna längre men det börjar bli dags nu att åka. Hem till mig och mina instrument, som någon skaldade en gång. Blommorna på balkongen vill ha vatten och det finns en del att ta itu med. Kanske en längtan också. Det hade varit kul att invänta päronen som är påväg hem från semestern men jag har redan stannat länge nog.
Sommaren lider mot sitt slut. Från ena köksfönstret ser jag en helt gul björk. Ja inte nu men när det är ljust. Jag upptäckte den härom dagen och kom på att den alltid blir gul tidigt. Nästa vecka skulle jag ha börjat jobba om jag hade haft ett jobb. Men än är det varmt och än skiner solen om dagarna.
Elvis sjunger In the Ghetto på radion och jag stänger ner datorn.
2 kommentarer:
Det är väl närmast olagligt att längta till hösten redan, men jag kan inte låta bli. Jag gläds av att höra att du längtar hem till instrumenten, du har blivit med flertal alltså? Kram
Haha mest var det väl ett lassecitat. Jag gillar den frasen. Men jag har en ukulele numera också. Vi har inte riktigt lärt känna varandra bara. ;)
Jag får lite ångest av tanken på höst men samtidigt är det ju lite mysigt. Men det är ett sånt faktum då, att det bara går åt ett håll. Och jag har inget jobb och så heller. Jag skulle gott kunna ha sommar ett tag till även om vi haft det rätt länge nu.
Skicka en kommentar