Fruktansvärt nostalgisk

Lördagkväll och jag är hemma och pysslar. Skulle plugga men har inte kommit så långt. Tvättat, diskat lite, stryker kläder. Lyssnar på en blandskiva jag gjorde för ett tag sedan till en kär person. Vid näst sista låten, Ulf Lundells Sanna, blev jag så fruktansvärt nostalgisk för en stund. Kom att tänka på Sanna (inte helt otroligt kanske) och började plötsligt längta väldigt mycket efter mina fyra skåningar på slätten.

Det var längesedan nu, alldeles för länge sedan. Sommaren 1997 var jag 17 år och skulle precis åka till Kreta och leva rövare. Jag skulle börja trean i gymnasiet och bli ganska stor. Övade på att dricka både öl och kaffe, med varierad framgång. Men trägen vinner... Nästan fyra och ett halvt år senare, luciahelgen 2001, träffade jag Nina i ett ruggigt Malmö. Hon skulle söka jobb och jag mådde illa av sömnbrist och förvirring. Efter turen ut i förorten fikade vi på det där kaféet vid torget. Det var en intensiv helg och det är så längesedan!

Gloria - I Shouldn't Be Crying. Tankarna rör sig på annat håll. Det är svårt fast det kanske inte borde vara det. Jag undrar om man ska våga släppa taget och känna efter.

Nu ska jag ta reda på mina kläder innan strykjärnet värmer upp lägenheten ännumer.


Sandra augusti 1997