Som ett brev

Jag känner två Ninor. Den ena sedan 17 år tillbaka, sedan hon var fem. Den andra sedan några månader. Idag fick jag post från båda två och det var väldigt trevligt. Från den första har jag fått två brev på kort tid nu och det känns nästan som förr. Det är inte utan att man blir nostalgisk över ett och annat. Från den andra har jag inte fått post förut, men jag hoppas att den här gången inte var den sista. Jag fick ett blandband, ett lugnt och trevligt sådant. Just nu sjunger Tomas Andersson Wij om vårens första regn. Min kropp är trött av yoga och mitt huvud är trött av vätskebrist och saker som aldrig blir gjorda. Ska göra mig några mackor nu. Kanske koka lite te, fast det är alldeles för sent. Jag har rökt kalkonpålägg, och lite hommus.