All media just nu handlar om den stora tragedin, terrordåden, i Norge. Det är ofattbart fruktansvärt och så nära. Nog må gärningsmannen ha varit galen men det var politiska dåd och det får inte glömmas bort. Han är högerextremist. Trots det diskuteras islamism. Inte bara från världens samlade galenpannor utan även i en del av våra största medier.
Jag kan inte låta bli att läsa överlevnadsskildringar i dagstidningar, kvällstidningar och bloggar. Jag hör dem på radio också. Försöker undvika det mest spekulativa och kvällstidningsartade. Berättelserna gör ju de drabbades erfarenheter verkligare och skapar nåt slags förståelse för det de varit med om. Sedan är det ju ren och skär nyfikenhet såklart. Mer än en gång har tårarna trängt fram.
Igår var jag på torget här och deltog i en kort minnesstund. Tittade på tända ljus, tittade på människorna runtomkring och skrev på en kondoleanslista som skulle skickas till AUF.
Idag var jag och badade med Em vid Wiks slott. Det stora spöregnet slog till på vägen dit så när vi kom fram, lagom till regnet avtog, var det i stort sett folktomt där. Perfekt! Så när som på lite moln och soldis. Vi tog oss ett dopp och simmade ut en bit. När jag låg där och guppade i Mälaren en bit från bryggan så slog mig plötsligt en känsla av olust. Det gick inte att låta bli att associera till helgens alla hemskheter. Jag slog bort tanken och plaskade vidare en stund.
Vi klev upp, torkade lite och gick för att köpa glass. Kaféet var stängt. Vi hälsade på två får istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar