Sommar

Sommarvärmen har hittat tillbaka lite. Alltså den där rejäla värmen. Inte över trettio grader men så det räcker till.

Jag har varit en sväng hemma på ön men är nu tillbaka hemma hos mig. Behöver ta itu med lite grejer. Kontrakt och jox för ny bostad, börja flyttpacka så smått, fixa lite papper, söka lite jobb, vattna blommorna, sätta nån blomma till på balkongen och sådär. Sedan tänkte jag hinna träffa lite folk samt åka på loppis.

Datorn är fortfarande havererad. Förmodligen någon komponent på moderkortet. Tar några veckor innan jag får tillbaka datorn och blir ett par förmodade tusenlappar fattigare. Undertiden håller jag tillgodo med min iPhone och en äldre laptop som jag lånat av pappa. Mellanslagstangenten låter som på en skrivmaskin. Intressant känsla...

Datorhaveri

Min dator mår inte så bra, och imorgon tänkte jag lämna tillbaka min jobbdator. Hade nog kunnat ha den en vecka till men jag vill avsluta saker och ting.

Hårddisken är intakt men något annat har pajat. Vad och hur dyrt det är kommer visa sig inom kort hoppas jag.

Jag saknar min dator. Har varit utan den nu i över en vecka.

I övrigt är det sommarlov, bostadssituationen har löst sig (om inget oförutsett inträffar) och jag åker norrut en sväng några dagar.

En tioårig kärlekshistoria

I tio år har The Arks musik gjort mig glad, gett mig energi. I tio år har Ola Salo gjort mig knäsvag och fått mitt hjärta att slå lite fortare. Den rösten, de kloka tankarna, de ögonen, den utstrålningen och den kroppen. Får mig på fall.

Det finns ju en ådra i mig som går igång på det storslagna och det dramatiska. Och sedan inlevelsen, hur Ola ger sig hän. Jag har ju en liten svaghet för musikaler, om än inte vilket privatteaterskräp somhelst. Jag har gillat Queen sedan tolvårsåldern. Och jag lyssnar inte bara på "singer/songwriters".

Publikallsång och Salo i svarta knäbrallor och änglavingar och jag är helsåld.

Det började för drygt tio år sedan och slog till med kraft just sommaren för tio år sedan. En sommar som bjöd på minst två viktiga musikupptäckter. Hela året var ett stort musikår, och på flera sätt ett viktigt år i mitt liv. The Arks första skiva var vacker och bra och betydde enormt mycket för mig. Jag skrattade och jag grät. Från förvirring till klarhet till förvirring igen. Musik som kändes i alla sina delar.

Något som inte handlat om mig kom att göra det i allra högsta grad.

Kvällens spelning i Stadsparken var fantastisk men slog inte den klubbspelning jag såg i mars på långa långa vägar. Nu hoppas jag på att få se dem en sista gång. Tillbaka till brottsplatsen, tillbaka till Stora torget i hemstaden där jag först såg dem live. Hoppas och tror. Blir det inte så ska jag inte bli besviken utan bevara årets två spelningar långt inne i mitt hjärta. Alltid.

Ni förstår kanske inte. Men det gör inget.