söndag, februari 28, 2010

Aldrig aldrig ensam

Eller hur var det nu? Jag börjar få panik. På sisådär ett halvår har antalet vänner i stan minskat med hälften. E har inte riktigt flyttat än men är påväg, till Småland, och henne träffar jag så sällan nuförtiden. Lilla M flyttade till storstan i höstas. M&M drog i slutet av hösten de med och jag har inte sett dem sen dess. F bor kvar i stan men han gjorde slut på "vad-det-nu-var-vi-höll-på-med" och där försvann den nära vänskapen med, den som vi haft i snart två år. Dörrar mot nya människor stängdes i samma veva.

Redan tidigare har Limpan och K flyttat till storstan. S bor kvar i stan men jag hör aldrig något från henne. H bor sedan skitlänge i storstan med och sen finns vänner i andra städer.

På nya arbetsplatser lär man så småningom känna människor. Som vikarie får man alltid flytta på sig lagom tills man börjat lära känna folk. Om man ens kommer dem så nära. Av dem från mitt förra jobb kanske jag kom ganska nära två. Av dem umgås jag bara med en men hon bor inte i Sverige just nu. Själv jobbar jag i Stockholm men det är halvtid nu. Mina kollegor är trevliga men de har sina liv.

Kvar i stan har jag sisådär fem vänner. Inom de närmsta månaderna kommer två tillbaka från andra länder. De flesta av mina vänner har sina partners och fler och fler även sina barn. En del vänner träffar man ibland och det är bra med det, andra hinner man inte träffa så ofta som man vill och andra träffar man rätt ofta.

Det känns allt mer som att alla har sitt och som att alla befinner sig på ett visst avstånd från mig. Vi ses ibland men sedan pågår liven. Det är väl så det är men mitt står mest still just nu. Jag har känt såhär förut men det blev mer påtagligt sedan F försvann och jag började jobba utanför stan. Det finns fler saker som påverkar också men kanske framförallt det. Jag trivs inte riktigt med det här och behöver lära känna lite fler människor att hänga med, såna som är lika mig. Jag vet bara inte riktigt hur. Vänner brukar dyka upp lite här och där efter vägen men det sitter lite fast nu och det känns när så många försvunnit iväg på ett eller annat sätt. Det här funkar inte.

4 kommentarer:

Hanna sa...

Jag är ensam och bor ju rätt nära! :) går gärna på konsert nån gång!

S. sa...

Det vore skoj! :)

Sara sa...

Jag tycker så mycket om dig och känner hur mycket jag saknar att hänga med dig.

Nina sa...

OMG, stackare...lider med dig. men tror bara det är att hitta rätt forum fört. Engagera sig i RFSL kanske? Börja nån kurs? Träna nåt eller vad som helst liksom :)kram!