Aldrig aldrig ensam

Eller hur var det nu? Jag börjar få panik. På sisådär ett halvår har antalet vänner i stan minskat med hälften. E har inte riktigt flyttat än men är påväg, till Småland, och henne träffar jag så sällan nuförtiden. Lilla M flyttade till storstan i höstas. M&M drog i slutet av hösten de med och jag har inte sett dem sen dess. F bor kvar i stan men han gjorde slut på "vad-det-nu-var-vi-höll-på-med" och där försvann den nära vänskapen med, den som vi haft i snart två år. Dörrar mot nya människor stängdes i samma veva.

Redan tidigare har Limpan och K flyttat till storstan. S bor kvar i stan men jag hör aldrig något från henne. H bor sedan skitlänge i storstan med och sen finns vänner i andra städer.

På nya arbetsplatser lär man så småningom känna människor. Som vikarie får man alltid flytta på sig lagom tills man börjat lära känna folk. Om man ens kommer dem så nära. Av dem från mitt förra jobb kanske jag kom ganska nära två. Av dem umgås jag bara med en men hon bor inte i Sverige just nu. Själv jobbar jag i Stockholm men det är halvtid nu. Mina kollegor är trevliga men de har sina liv.

Kvar i stan har jag sisådär fem vänner. Inom de närmsta månaderna kommer två tillbaka från andra länder. De flesta av mina vänner har sina partners och fler och fler även sina barn. En del vänner träffar man ibland och det är bra med det, andra hinner man inte träffa så ofta som man vill och andra träffar man rätt ofta.

Det känns allt mer som att alla har sitt och som att alla befinner sig på ett visst avstånd från mig. Vi ses ibland men sedan pågår liven. Det är väl så det är men mitt står mest still just nu. Jag har känt såhär förut men det blev mer påtagligt sedan F försvann och jag började jobba utanför stan. Det finns fler saker som påverkar också men kanske framförallt det. Jag trivs inte riktigt med det här och behöver lära känna lite fler människor att hänga med, såna som är lika mig. Jag vet bara inte riktigt hur. Vänner brukar dyka upp lite här och där efter vägen men det sitter lite fast nu och det känns när så många försvunnit iväg på ett eller annat sätt. Det här funkar inte.

Tillbaka på banan

Hösten var lite tunn på konserter även om det tog sig mot slutet. Början på det här året har också varit lite tunn men jag känner att jag är tillbaka lite på banan nu med två konserter på ungefär lika många veckor. Så jag påbörjar min lista:

Markus Krunegård @ Katalin, Uppsala
Amanda Jenssen @ Katalin, Uppsala

Första gången jag sett Amanda faktiskt. Har hört henne eka över nejderna en gång när hon spelade på Fyrishov bara. Konserten ikväll var bra, Amanda är cool. Jag gillar när hon tar i från tårna. Lite kort kanske med extranummer som kanske inte riktigt knöt ihop påsen. Ett plus dock för ett extra spontant extranummer.

Pekka

Jag orkar inte dra dagens pendling men kan däremot berätta att påväg hem med en tung matkasse mötte jag en man på cykel som utbrast följande: "Jag heter Pekka Heino. Jag är homofil. Och det är jag stolt över!" Det var inte Pekka och killen behöver nog jobba på dialekten om han ska leka honom. Eller så borde han helt enkelt bara börja ta sin medicin igen.

Sysselsättning

Istället för att bara vara arg och ledsen vilket jag sysselsatt mig med en del på sistone så har jag ikväll varit på bokcirkel och sedan bakat kladdkakor.

Bye bye

Ikväll leker jag med tanken att ta mitt pick och pack och dra så fort mitt vikariat är slut. Dra vart somhelst som inte är här.

Brons!

Jaa, brons i kombinationen till Anja!

Gnäll inte!

Gnäll inte på Anja nu, hon kunde ha slagit ihjäl sig! Dessutom var åket fram till dess superbra. Inte har hon varit i högform resultatmässigt sista åren men ändå, jag vill inte höra nåt gnäll nu. Hon står upp och hon kanske startar imorrn.

En annan fascinerande vurpa var den slovenska längdskidåkerskan som under uppvärmning kom ur spåret och ner i en bäckravin och in i ett träd två meter ner. Mörbultad tog hon sig till final, skrikande, och i finalen gav hon verkligen allt. Hon snuvade Sverige på bronset, välförtjänt, för att sedan mer eller mindre kollapsa på andra sidan mållinjen. Kan hända att det är idioti men beundransvärt är det i alla fall.

Blöbb

Jag är lite oinspirerad till det här skrivandet för närvande. Jag känner mig dammig. Somliga dagar känner jag mig reducerad till en trött pendlare som kommer hem till ett diskberg.

Idag var pendeln 6 min sen till stationen. Insåg att jag skulle missa min anslutning och få vänta ytterligare en halvtimme. Detta hade jag verkligen inte lust med. Jag hatar den jävla perrongen och den kalla stationen. Jag var jättehungrig och ville verkligen inte lägga pengarna på en pressbyråmacka. Tog mig till Centralen för att hugga första bästa SJ-pendel hem. Köpte biljett, köpte macka (Inte från Pressbyrån.) och gick till tåget. Som inte kom förrän ett bra tag senare. Summan av kardemumman så blev jag 27 min sen och fick betala 72 spänn för de tre minuter jag tjänade. Det positiva var väl att jag fick några minuter i värmen i alla fall, fick äta en godare macka och sedan fick sova ostört hela vägen hem. Men ändå! Lite mat och ett semmelinköp senare och jag är pank.

Jag är dock inte den som klagar.

Jaha

Fredag: Fin konsert i fint sällskap med fint glas vin samt fint återseende av både konsertlokalen och gammal bekant. Lycka infann sig en kort stund för första gången på länge. En känsla som var både bra och märklig, liksom insikten därom.

Lördag: Pissdag. Mycket funderingar och intryck som orsakade oreda i huvudet. Saker och ting behövde komma ut, vilket de gjorde och det är inte alltid helt lätt att hantera.

Söndag: Ny dag. Ingen fantastisk sådan men dock bättre. Hjärtat känns lite lättare och solen har skinit. Jag har jobbat lite också fast jag kanske inte borde egentligen men det är skönt att bocka av.

Båda helgdagarna har jag sovit lite för längre och mer än jag behövt men det har inneburit någon timme mindre att grubbla på. Jag har också avverkat riktigt många avsnitt av femte säsongen av Weeds.

Trött & less

Nu är jag trött och less. Skönt att mer än halva veckan är undanstökad i alla fall men torsdagen är lång och tidig. Jag tror jag behöver sportlov nu. Sportlov och lite kramar. Lov kommer i alla fall, så småningom.

TGIF

Det är fredag imorgon, eller sedan 24 minuter tillbaka. Ska bli skönt. Ser framemot ett glas eller två efter jobbet också. Ska bli förbannat skönt och trevligt med fredag. Lite jobb måste jag ju få gjort också såklart. Massa planerande, en del rättande och en lektion...

Blomster

Jag köpte röda tulpaner åt mig själv igår. Rekommenderas! Att göra det åt sig själv alltså. Mina står i en brunorange keramikvas som jag fyndade på Erikshjälpen förrförra sommaren. Finfint.