Det är knappt jag kommer ihåg någonting från den första delen av 2009. Det är inte så att jag har dåligt minne, det vet ni att jag inte har, men det flyter ihop och jag har svårt att urskilja något. Det var snö och kallt. Jag började året med att återse de klasser jag avslutat med innan jul. ”Skulle du kunna jobba tio dagar till. X kommer ju inte tillbaka förrän i slutet av månaden?” Jobbmässigt fortsatte det i samma stil hela våren med några dagar hit eller dit, timvikariat, resursande och annat som ingen annan ville eller kunde göra. Jag trivdes på stället men kände mig understimulerad och satt på undantag. Jag såg framåt, log och gjorde mitt bästa. Det skulle visa sig att jag inte hade så mycket för det.
Det var snö och kallt ja. Jag minns ett par långa sena promenader hem från F. som precis flyttat till ny lya på andra sidan stan. Jag var där och hängde en del och jag hjälpte honom med en hel del olika grejer. Medan snön ännu låg kvar såg jag en del bra konserter, framför allt Anna Ternheim. Jag minns en ganska menlös dejt en söndag. Var det en söndag? Det spelar ingen roll. Något värde hade den nog trots sin menlöshet. Innan våren kom föddes också lilla Billie. L:s och E:s dotter som första gången jag träffade henne var på riktigt grinigt humör men som numera ler när hon ser mig. Under året fick även M. barn, två stycken till och med.
Våren bestod nog mest av jobb. Jag harvade på, sökte de fåtal nya jobb som dök upp och räknade samtidigt ut att det inte fanns en chans att jag skulle få det vikariat jag suktat över sedan hösten. Överlag pendlade det nog mycket mellan hopp och förtvivlan under 2009 både vad gällde jobb och resten av livet. En fin och knäpp sista april på balkongen hade jag dock.
Trots allt var det skönt när sommaren kom. Jag behövde verkligen vila. Planen var att dela tiden mellan mina två hemstäder samt hinna med en del konserter. Det var väl ungefär så jag gjorde också. Jag inledde sommaren med en riktigt regnig konsertkväll där jag bland annat fick se en fantastisk Nick Cave. Under senvåren och den tidiga sommaren funderade jag en del över känslor som dök upp. Var det sentimentalitet, ensamhet och gammalt mög i kombination eller var det faktiskt kanske något nytt? En tid senare, någonstans i sommarvärmen, hände något märkligt som ändå var helt självklart. Eller var det något självklart men märkligt? Försiktigt men snabbt, snabbt men försiktigt. Jag blev förälskad igen. Solen sken och jag tror faktiskt att jag stundvis var riktigt lycklig. En stjärnklar augustinatt vid en månupplyst sjö bestämde vi oss för att det fanns något för fint för att slarvas bort.
Strax där efter blev jag rejält sjuk och hostade bort ganska många veckor. Trots arbetslöshet och hosta fanns det där som höll mig uppe och gjorde mig glad. Jag vågade inte riktigt lita på det men allt rullade på och veckorna gick. Till slut försvann hostan och det fantastiska hände: Jag fick ett jobb! Egentligen fick jag två men valde det som var längst. Kärlek, bostad, jobb. Check, check, check.
Men säg den lycka som varar för evigt. Jag spenderade den sista veckan innan jag skulle börja mitt nya jobb i en total förtvivlan. Jag hade sett framåt på ett sätt jag aldrig gjort förut. Förhoppningarna förbyttes till förlust. Jag kravlade mig upp över kanten och jag har jobbat i ungefär en och en halv månad. Försöker vänja mig vid pendlingstillvaron. Äta, sova (för lite), åka tåg och jobba. Det är mest det jag gör. Jag gör mitt jobb och jag gör det bra. Den inarbetade ledigheten som kan kallas jullov kom välbehövligt. Läget är rätt okej, ibland till och med ganska bra, och jag kliver in i det nya året med en tanke om att allt bara kan och måste bli bättre. Det finns en hel del funderingar om allting men jag ska träna mer, sova mer och hitta strategier för både det ena och det andra. På nyårsafton valde jag två låtar att ta med mig in i det nya året, i det nya decenniet: Bloody mother fucking asshole, This is the year!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar