Trött

Trött på elever, trött på jobb men ändå lite inspirerad inför vårens undervisning. Trött på elevernas föräldrar är jag också. Det finns en kategori föräldrar som hör av sig och talar om för en att man bedömer fel, att man inte var på jobbet när de eller deras unge sökte en, att deras barn inte ska ha omprov utan komplettering, att jag hade sagt än det ena än det andra.

Inte ett "Hur var det med det här?" eller "X sökte dig men..." eller "Hur bedömde du?" eller "Vilka möjligheter finns att..." utan "Du var inte...", "Det tycker jag är fel..." och "Du sa att." Det är jättehärligt att de vet var jag var, hur jag har gjort och vad jag sa fast de inte är där. De flesta föräldrar hör inte av sig alls. De flesta man träffar vid utvecklingssamtal är trevliga. Av de som hör av sig finns nåra vettiga och sedan nåra som man undrar om de är helt galna. Och de tar sån förbannad tid och energi!

Den nya betygsskalan och den nya läroplanen kräver sitt. Att vara ny på jobbet kräver också sitt, liksom att vara vikarie. Jag vet inte om de ser mig som vikarie, men de ser mig som ny som ersatt någon annan. Jag är hårdare med betygen än denna någon annan och det blir tufft för både mig och eleverna. Extra jobbigt blir det med den här ifrågasättande tonen som kommit in hos elever och föräldrar på senare år. Det finns inte alltid någon känsla mellan att fråga och diskutera och att anklaga och klaga. Jag skulle gärna berätta och ge lite exempel på vad jag dealat med under hösten och de senaste dagarna men jag kan inte göra det här.

Jag gillar inte "dagens ungdom"-snacket och "knäppa" föräldrar fanns det väl förr med, och nog snackades det skit om lärare förr också, men får eleverna inte det betyg de vill ha så gnälls det ganska ofta och snacket går på en liten skola. Det behövs bara att det finns en eller ett par elever i en klass som blir riktigt griniga så kan det sprida sig och lägga en ifrågasättande och kritiserande stämning som en blöt filt över så många fler. Tro mig.

Men denna vecka har jag också fått läsa höstens bästa inlämningsuppgifter. Jag har diskuterat undervisning i olika länder med några elever. Jag har sett några av de lite tystare säga ifrån till de lite mer gapiga i en såndär filtsituation. Jag har sett åtminstone några elever bli glada över sina betyg.

Saker jag har svårt för

- När personer kallar sin partner för "Älskling" offentligt, med stort Ä som om det vore ett personnamn. I obestämd form dessutom, inte ens "älsklingen". "Jag och Älskling ska..." Jag skulle göra slut om jag hade en partner som gjorde det.

- När personer kallar sin partner av manligt kön för "karln". Speciellt om personen som uttalar det är under 50. "Karln ska hämta mig", "Jag ska hem till karln", "Vilken karl jag har" och så vidare.

Året då

Det här var året då mina kompisar födde barn som aldrig förr. Vissa är inne på andra svängen men de flesta fick sina första. Det började med en Nils och sedan kom, i en strid ström, Stina, Eira, Sally & Isak, Sixten, Maja och Tuva.

Utöver det fick en gammal vän två barn och ett ex väntar på sitt.

Det känns som brudarnas år faktiskt!

Julmust

Och i ärlighetens namn, även en del julmust.

Ömsom vin

Ömsom vin, ömsom vatten. Så är det, livet. Idag är det fredag i alla fall, TGIF!