Stor poesi

Jag fick för mig att lyssna på Idde Schultz. Den självbetitlade skivan från 1995. Jag vet inte om det var ett bra eller dåligt beslut. "Jag kanske är född igår. Men jag lever idag. Och jag vet vad jag tål..." Är det inte storartat så säg. (Måste jag skriva ett "hehe" här för att ni ska förstå att det är ironi?) Skivan är den med Fiskarna i haven på, och den låten var jag inte speciellt förtjust i ens när det begav sig. Varför köpte jag skivan då? I didn't. Det är en senare synd. Tradera you know. Fast fisklåten är ganska söt på nåt vis. Den får mig att tänka på ett halsband med fiskar som jag hade där i den vevan. Och Högre mark gillar jag faktiskt. Den andra dagen i maj är rätt skön också på sitt bisarra vis.


Idde med Joppe Pihlgren 2002 nångång. Fast tittar man på Joppes
outfit skulle man kunna tro att det var 1992 nångång.






Nä, nu är det dags att lyssna på nåt annat tror jag. Typ ja...Rasta Hunden kanske! Ibland måste man gå igenom dom där skivorna som inte blir lyssnade på särskilt ofta. Dom känner sig ensamma annars. Sen finns det skivor man aldrig lyssnar på, men där är det no mercy. Vissa göre sig icke besvär. Ingen nämnd ingen glömd.

P.S. Min stereo la in en protest mot Rasta Hunden, så det blev David & the Citizens istället. Until the Sadness Is Gone. Vinterdepressivt. -15 det är klosvart ute och klockan är 06.50 och en dag av postjobb väntar. Kommer jag någonsin att lyckas associera den här skivan med något annat? Förmodligen inte. Fast det kanske inte gör nåt. Förutom att jag fryser då. Skivan är vansinnigt bra i alla fall. Tack Krirran.