SoKo

SoKo är min kärlek idag. SoKo - I'll Kill Her:

Kontroll på kontinentet

Kaizers på Debaser Media var kanon! Bra drag och mycket folk men ingen trängsel. Bandet var skitbra och Limpan och jag drack öl och dansade som bara den. Tyvärr fick vi inte höra Rullett och undertecknad tyckte det slutade lite abrupt då hon hann glömma bort att dom redan gjort extranummer. Men vadå, ibland kan man ju få ett andra extranummer och då är det så puckat av folk att ha så jävla bråttom därifrån. Jag är i alla fall mycket nöjd med gårdagen och mycket nöjd med att jag äntligen har fått se Kaizers Orchestra!

Såhär kunde det se ut på Vega för några år sen. Tänk er Debaser Medis, en lite mindre lokal, och ni har gårdagen på't ungefär. Fast sångaren har skaffat längre hår och var faktiskt snyggare, hehe.

Kära Tomas

Kära Tomas,

Konserten på Katalin ikväll var fantastisk. Jag gillar nya skivan också, So long och Sena tåg till exempel. Du körde många fina ikväll, favoriter. Inte alla, men många! Inte så många låtar från En sommar på speed dock. Hade det att göra med låtlistan som låg kvar i logen tro? Som jag sa efteråt blev min piteåvän väldigt förtjust över 1 maj i Piteå (och Evighet också).

Sanningen om dig är fortfarande vansinnigt vacker, det minns jag att jag sa till dig för ganska precis ett år sedan när du spelade på Katalin. Då hade jag precis sett din turnépremiär på Rival och blivit helt knäsvag, fast jag satt ner, av din och Annas version av låten. Den konserten var så bra att jag var tvungen att gå här också. Det är mitt favoritkonsertställe också så det gick liksom inte att låta bli. Så föll det sig så att jag var där på dejt. Fånigt glad tror jag att jag var den kvällen. Jag satt där med ett glas vin och log och lät din musik sluta sig om mig. Minns att du spelade Vitt brus för första gången. Efteråt satt jag i baren och diskuterade ”Sveriges bästa riff” med min dejt och det enda som störde var en ilande tand och min tandläkartid dagen därpå. Jag tror jag gick hemåt med lätta steg den natten, eller med lätta cykeltramp snarare.

Nu är den cykeln stulen och kvällen hade ingen dejt att bjuda på och inte heller en riktigt lika nördig diskussion. Det är märkligt hur det blir ibland. Men spelningen var fantastisk, faktiskt mer fantastisk än då tror jag. Jag hade två fina vänner med mig och vi åt och drack gott innan spelningen. Spelningen som fick mig att le, att skratta, att få svårt att andas, att bli sentimental och som gav mig gåshud.

Jag cyklade hem längs den svarta Fyrisån med samlingsskivan i öronen. Kom hem till min tomma kalla nyinflyttade lägenhet och satte på Live på Rival. Sedan skrev jag ett mail till min vän Hanna som var den som från första början introducerade mig till din musik. Ibland behöver man prata med någon som förstår, även om den råkar befinna sig på andra sidan jorden för tillfället. Sen var känslorna både utanpå och inuti. Men det är väl så det ska vara, när det är riktigt bra musik…

S.

P.S. Hälsa Jennie att hon var jättebra, jag glömde säga det till henne. Och lycka till på er färd genom Sverige i kombin med gitarrerna!

TAW

Nämen då sticker jag iväg och ser TAW då!

Pigg som en mört

Jag drack för mycket koffein och alltför sent ikväll. Jag vill inte alls sova nu. Slutbesiktning på lägenheten imorrn vid lunchtid dock och jag måste torka golv innan. På kvällen vankas veckans konsert nummer ett av två och jag borde vara utvilad. Men men...

Ville bara delge er att jag lyssnat på Håkans (ja, det finns väl bara en?) nya plattta idag och den är så vacker. Fantastiskt fint faktiskt. Och någon dag då jag ids ska jag berätta för er om hur jag blev kär i Håkans musik, för det förstår jag att ni är vansinnigt nyfikna på.

Men nu ska tant sova. Puss på er!

Köld

Jag är ingen fryslort men nu fryser jag fan ihjäl! Det är så kallt! Jag fick uppgradera till ullsockar, fleecetröja och vantar (dock utan fingrar) och jag fryser ändå, speciellt om fötterna och om näsan. Ska krypa i min pyjamas och ner under de dubbla täckena. Jag behöver en uppsättning frivilliga knäveck som jag kan stoppa mina fossingar i! Hungrig är jag också. Jävla skit.

Missnöjd

Jag är lite missnöjd faktiskt. Skriver patetiska inlägg på nätterna och raderar dem.

Glad påsk!

Glad påsk på er!

Ja nog led jag igår alltid. Inlandsisen tog sin tid trots hjälp av varmvattenfyllda påsar och skruvmejsel (jo jag vet, inte bra med verktyg). Elva timmar var jag borta. Detta innebär att jag har fönster och kaklet i badrummet kvar bl.a. Avvaktar med fönsterputsningen och hoppas på varmare väder. Badrummet kan kräva sin tid så jag tänkte lägga nåra timmar på det i eftermiddag.

Annars lyssnar jag på Hair-soundtracket och det var ju inte direkt igår.

Lida

Det är långfredag. Det ska lidas då. Jag gör mitt bästa idag. Solen skiner emellanåt men det är kallt. För kallt för att putsa fönster egentligen. Jag måste putsa fönster. Jag ska nämligen till min gamla lägenhet och flyttstäda. Det jag bävar mest för är att frosta av frysfacket. Det är en mindre glaciär i mitt kylskåp. Jag tänkte muta mig med lite sushi. Om det inte är nog lidande det där så har jag haft lite mensvärk och jag kan ju alltid begrunda mitt vidlyftiga singelliv. Det är alltid uppmuntrande. Speciellt om man jämför. Jämförelser är alltid bra har jag hört. Fast det kanske bara gällde akademiska uppsatser?

När jag kommer hem ska jag äta. Och kanske koppla in dvdn. Jag har en del filmer att se som jag lånat hem från jobbet. Uppmuntrande grejer som På västfronten intet nytt och Undergången. Annars kanske det är rätt kväll att läsa om Gardells Frestelsernas berg som jag läste senast när jag var 15. Tänker ju ofta att jag ska läsa om hans böcker, och dom står ju här i hyllan allihop. Eller så kanske jag ska läsa den senaste boken jag köpte - Jävla älskade unge! som är byggd på Greta Garbos brev till hennes älskade Mimi Pollack.

Eller nä, jag ska se Säkert! på Musikbyrån live. Det ska jag göra. Och kanske spela Sundströms Sen jag börjat ta min medicin på gitarren för tionde gången idag.

Liiiid!

Jävlar i det

Polaren Pär är kärlekskrank,
skjortan är ren och blicken blank...

Om man skulle ta och lyssna på lite Cornelis kanske? Eller rent av plocka fram gitarren.

Boknörd?

Jag gjorde ett test och blev lite mindre nörd än jag nog är. Du då?

Oooh

Lääängtar! Konserter nästa vecka, två stycken! Först TAW och sedan Kaizers. Konsertabstinensen har varit svår. Ingen konsert på tre månader.

Förra året vid den här tiden hade jag sett både Laleh, Regina Spektor, Ane Brun, TAW och hade Lisa Ekdahl och mer TAW alldeles runt knuten. I och för sig var det helt dött sen fram till Marit Bergman i juni. Får hoppas att det inte blir lika dött nu.

Nästa vecka har jag i alla fall påsklov och det passar perfekt med konserter då.

Idag skiner solen över Penthouse, ett frostigt Penthouse. Jag har sovit för lite och klivit upp för att tvätta. Så snart tvätten är klar ska jag cykla till jobbet för att äta lunch, kanske ha ett möte, gå igenom lite rättade uppgifter, fundera på vad jag behöver ta hem över lovet samt ta mitt nya skrivbord i besittning.

By the way

Händer det verkligen så lite i mitt liv att jag måste blogga om kyrktuppar? Eller är det bara typiskt mig att komma med sån kuriosa? Är det mitt nördiga jag som visar sig? Är det somvanligt, att jag babblar så mycket om allt och inget? Vill jag ens gräva vidare i det?

Jag höjer volymen på Timbuktu och Tingsek som kör Ett halvår utan och konstaterar att jag har ett dansgolv i min lägenhet.

Årets kyrktupp

Årets kyrktupp utses varje år av tidningen Land och Kyrktuppsfrämjandet. Jo det är sant, det finns ett kyrktuppsfrämjande. Erkänn att ni alltid funderat över det! Nu har de i alla fall bestämt att tuppen på Alnö gamla kyrka är värd titeln. I denna 1100-talskyrka hade jag mitt första sommarjobb när jag var 15. Jag var guide i två säsonger och tyckte det var skitintressant. Jag jag gillar kyrkor på ett sätt, jag är bara inte så inne på det där med Kyrkan. Jobbet var mindre roligt när man frös, när det var få besökare eller när det blev mörkt och åskade så rutorna skallrade i vapenhuset där man satt.

Här kan ni läsa artikeln. Ni vet väl förresten varför vi har kyrktuppar, vad de har för betydelse?

Tisdagstema: Elektrisk

Dagens tisdagstema är elektrisk. Jag har inte någon solklar bild i gömmorna men efter en stunds funderande kom jag fram till att den här kan passa. Jag borde beskära den men orkar inte. Datorskärmen jag hade när bilden var ny var så mörk att man inte såg det som nu borde skäras bort. Och även om jag såklart börjar nynna Leila Ks klassiker Electric (Robyn har förövrigt också gjort en låt med det namnet) så har R.E.M. gjort en låt som heter Electron Blue och som dom framförde vid konserten då jag tog den här bilden:

R.E.M. i Globen januari 2005

Det var då

Detta är mina päron på mycket tidigt sjuttiotal. Förmodligen 1972.

Tillbaks

Undertecknad är tillbaka efter en veckas internetproblem. Bredbandsmodemet gick och tvärdog efter att ha fungerat tillfredsställande nåra timmar, så varken telefon eller internet har jag haft. Eftersom jag är lite som jag är så är jag en av de få i universum som fortfarande har kontantkort i mobilen. Min vän Limpan brukar reta mig för det. Jag får väl erkänna att jag kände mig riktigt antik när jag på söndagen var tvungen att ta en extra sväng på stan för att köpa samtalscheck i en kiosk. Detta för att kunna ringa nån ifall jag behövde och framförallt för att kunna ringa kundtjänst. Nytt modem skickades så småningom och det har jag nu kopplat in efter en kväll på personalfest. Denna gång var det hela bygget som hade fest. Lite lätt bisarr känsla att vara onykter i de lokaler där man till vardags hastar fram med böcker, pärmar och whiteboardpennor. Ännu mer bisarrt att dansa disco i matsalen. Jag och två till spånade på att bryta ut i ett spontant "Do the hustle" på måndag till lunch, för att bryta vardagen liksom. Och för att bekräfta för eleverna att lärare är ett släkte för sig.

Nu ska jag krypa ner i min dubbelsäng med mina två täcken och fem kuddar. Nattinatti!

Nu flytta ja

Sista bloggandet från min lilla lya med stora fönstren. Nästa inlägg blir från Penthouse. Jag har nyss kommit hem från min första jobbfest med en grupp kollegor. Trevligt och god mat men samtidigt speciellt att vara på middag/fest med folk man inte känner som sinsemellan känner varandra i varierande grad och att dessa människor dessutom är mina kollegor. Jag har tagit över någons plats och är dessutom rätt ny i yrket. Det är lite speciellt. Vi hade i "uppgift" att berätta om saker vi var stolta över, saker vi ångrade och att ta med oss en låt vi skäms över att vi gillar. Hur mycket pratar man om sina misslyckanden i ett sånthär sammanhang? Hur mycket pratar man om det man är stolt över. Sammanfattningsvis verkar det som att den här samlingen kvinnor är jävligt stolta över sina utbildningar även om många hade svårt att säga vad de var stolta över. Utbildning var t.ex. så naturligt för vissa. Ångrar oss gör vi tydligen över hur vi behandlat människor emellanåt. Och nån hade trampat på en kyckling med en träsko. Nåra hade inte med sig låtar. Nåra pratade skitmycket, nåra mindre. Nåra kom till saken, andra inte. Några hade väldigt personliga, privata och känslosamma historier. Nån hade bara varit en jävligt dålig aupair, vilket i och för sig var hysteriskt roligt att höra om.

Nästa vecka är det personalfest, modell större liksom.

Nu är jag hemma, tror att jag håller på att få ont i halsen och bävar för att flytta alla mina jävla saker imorgon. Ska bli skönt imorrnkväll när allt är på plats.

Tracklist

Tracklist "Skämmes ta mä faan - the EP eller What a lovely day for an exorcism!":

1. Per Gessle - Tycker om när du tar på mig
2. Deana Carter - Did I shave my legs for this
3. Orup - Indiedrottning
4. Annelie Rydé - En sån karl
5. Serge Gainsbourg - Elisa

Den är komplex. Mycket komplex. Kanske kommer förklaringen nån annan dag när jag har tid.

Jomenvisst

Det är roligt nästan jämt.

Hymns in the key of 666

Lyssnar på Hellsongs och deras nya fullängdare Hymns in the key of 666. Fantastiskt bra skiva. För er som inte är bekanta med Hellsongs så gör de vad de själva kallar "lounge metal". Det är helt enkelt softa lite indiepoppiga balladiga versioner av klassiska metallåtar. Lovely. En vän upplyste mig nyss om att det är en väldigt hångelvänlig platta. Det hade jag inte tänkt på och inte har jag något hångel i sikte, men jag kan tänka mig att han har rätt.

Vad är egentligen bra hångelmusik? Min vän kom fram till att hånglet kan göra vilken musik somhelst bra. Det tror jag inte på, men om musiken var kass skulle förhoppningsvis en sån som jag kunna stänga den ute. Jag kan inte påminna mig någon gång jag har hånglat till riktigt dålig musik. Till detta finns flera förklaringsmodeller. Jag kan ha förträngt den dåliga musiken. Jag kan ha hånglat utan musik emellanåt. Jag kan ha sett till att hångla till bra musik. Jag kan ha fått mig för lite hångel. En kombination är tänkbar.

Hur ser man då till att enbart hångla till bra musik? Företrädesvis genom att hångla hemma hos sig själv och sin utmärkta skiv-/musiksamling eller genom att hångla hemma hos andra musiknördar med bra musiksmak. Själv går jag ju igång på bra musiksmak och bra musik så...

Jag kommer ihåg en hel del musik jag hånglat till. Varför gör jag det? Förklaringsmodellerna ovan funkar kanske där också. Plus det faktum att jag är en musiknörd. Samtidigt är jag en sån musiknörd att det lyssnas frekvent på musik, speciellt ihop med musiknördar jag blivit till mig i trasorna över, så jag skulle omöjligt kunna komma ihåg all musik.* Jag drar mig till minnes Ani DiFranco, Anna Ternheim, Sophie Zelmani, Eva Dahlgren (shit, det var längesen), Montys Loco, Melpo Mene och Sigur Rós bland annat. Förmodligen Håkan Hellström också. Håkan är livsfarlig. Jag har inte vågat försöka leta reda på hans nya singel än.

Jag skulle kunna tänka mig att hångla till Hellsongs också ja. Men jag är inte så knusslig, jag kan tänka mig att hångla till originalen också. Det behöver inte bara vara soft skit. Jag är nog mer knusslig med vem jag hånglar med. Det kan nog både vara bra och dåligt...

Nä om man skulle ta sig en dusch och sen ett glas vin till?

Goodnight America, wherever you are. Fast inte Amerika då, men ändå.

* Men det är heller inte att förglömma eller förakta att jag har ett bisarrt bra minne emellanåt.