Stjärna som är din

"Vad jag önskar att du får
allt det där du vill åt.
Jag önskar seglen tar dig med
till en oupptäckt planet.
Ingenting av det här.
Ingenting av det där..."

Jag lyssnar på Thåström. Det var ett tag sen sist. Skebokvarnsvägen passar den här tiden på året. Vissa skivor blir också så otroligt förknippade med en viss period i livet eller en viss tid på året. Det här är ett sådant album. Det var december och kallt. Snöigt och kring lucia. Det var två år sedan och jag hade några dagars praktik på en förskola på andra sidan stan. Jag hade nästan läst klart första terminen på påbyggnadsutbildningen jag så gärna hade velat komma in på. Jag visste inte om jag skulle ha någon försörjning kommande termin och gick nervöst och väntade på stipendiebeskedet. En snorkall dag tog jag och gick hela vägen hem från min praktikplats, dit jag hade åkt buss eftersom det var alltför kallt för att cykla den morgonen. Jag ville nästan inte komma hem, jag var så nervös för huruvida det skulle ligga nåt brev på hallmattan eller inte. Varje dag det inte gjorde det var en pina. Snön knarrade under fötterna under min långa promenad hem och jag lyssnade på Thåström. När jag kom hem låg ett vitt kuvert innanför dörren.

Underbara människor

Det är härligt med människor som bryter av. Sen kan dom fortfarande vara sjukt störiga, men det är härligt att dom bryter av. Jag läste om en tjej som bor och pluggar i en liten håla (tänk Carl-Jan). I den här byn brukade hon se en gothkille, i full utstyrsel, promenera med stavar. Byns kanske enda gothare går alltså stavgång. Han bryter liksom av mer än på bara ett sätt. Det är helt underbart. Tjejen skrev att hon någon dag måste tala om för honom hur glad han gör henne. Jag hoppas verkligen att hon gör det. Jag blir glad bara av att måla upp bilden av gotharen för mitt inre. Den får mig att le. Helt underbart.

Märkligt

Livet är lite märkligt ibland. Många gånger har jag tänkt på de orden under det gågna året. Blev allt lite paff idag. Bland annat.

Har haft en fin dag i Stockholm idag också. Promenerat och fikat med H. Skulle gå på föredrag och grejer också hade jag planerat men jag orkade bara inte och det var så fint att strosa runt och bara vara på Söder. Illustrerar det hela med en bild från vår något kylslagna promenad. H. frös om fötterna och jag frös om rumpan.

Årstaviken

Skinn på näsan

Jag har fått jobb i dagarna två ett pendeltåg och en tunnelbana bort. Dom behövde en vikarie med skinn på näsan sa dom. Den här dagen förflöt smärtfritt men imorgon har jag fler lektioner och är lite nervös. Men det ska nog gå bra. Som min vän Limpan skrev: "Du har ju skinn överallt!"

En onsdag

Idag har det varit blött ute. Sådär så det inte riktigt regnar men luften är liksom fuktig. Jag cyklade till Anna och åt kanelbullar i en nystädad lägenhet. Kanelbullar is the shit. Man kanske skulle ha nån som lämnar nybakta bullar i ens frys? En lägenhet med en riktigt frys kanske vore en början. En lägenhet med en ugn. Då kanske jag kunde baka bullar själv, men det är ju mycket bättre med nån som bakar bullar åt en. Jag är inte så inne på att baka, mer på att äta.

Äta ska jag göra snart. Sent omsider. Wok. Den kommer bestå av tråkiga wokgrönsaker av budgetmärke. Istället för minimajs innehåller blandningen rödlök (?) och haricot verts samt massa morötter. Och broccoli. Men jag ska röra ner räkor i. Till detta äter jag nudlar, fullkornsnudlar. Lite wokmix fuskar jag med också.

Jag fick en länk till en blogg som jag fastnade i också. Det är kul. Då slapp jag diska. Och så upptäckte jag att tv-kanalerna jag inte kunnat se på sistone nu har kommit tillbaka. Det tackar vi för! Då slapp jag ringa kundtjänsten och stå i telefonkön från helvetet. Jag har varit påväg att mejla dem i flera dagar men har inte orkat. Lika bra det kanske.

Men november är hårt. Tärande. Livet är som en blöt yllefilt för fler än mig. Konstigt vore det väl annars kan man tycka, men det blir uppenbart emellanåt.

Jag har sagt att jag är tillgänglig för jobb dom här dagarna. Är skitstressad över att bli uppringd sex på morgonen. Imorse låg jag som på nålar och kunde inte slappna av förrän vid tiosnåret. Föredrar att veta dan innan hur det blir liksom. Jag vill ju ha jobb, men ni fattar. Jag blir nojig och nervös.

Nu ska jag äta mina räkor.

Arbetsförnedring

Jag vet, jag är jättevitsig. Detta handlar inte ens om mina kontakter med den så kallade förmedlingen heller. Detta handlar om vad som bubblar upp inom mig när jag surfar in på Platsbanken och kollar läget. Detta gör jag minst en gång om dagen. Det är fler lärarjobb ute nu än för ett par veckor sedan, men i princip inga tjänster alls i mina ämnen. Vi snackar nada! Jag vill skrika högt och slå omkring mig, hårt. Det vill jag.

Tänk på döden

"Tänk på döden" står det ingraverat ovanför grindarna i muren på en kyrkogård i Göteborg. November känns väldigt mycket död faktiskt. Grått och jävligt och alla fina löv är borta. Gone with the wind. Det vore fint om det fanns nåt fungerande sätt att ta sig igenom den här sörjan annat än att bara härda ut.

Igår var jag på teater med Pite-L. Första besöket för min del på stadsteatern här i stan. Hög tid med andra ord! Vi såg Filippa Bark och döden. Så fint! Rolig men också rörande och gripande. Hjärtknipande. Det gick att känna igen sig själv, både som fjortonåring och idag. Jag gillar framförallt Filippa och hennes kroppspråk och sätt att uttrycka sig. Och det hon har att berätta. Nyanserna. Jag gick därifrån och var glad, men ändå lite vemodig. Men vemodet kan jag ju knappast försöka påstå att det inte fanns där innan.

Efter teatern cyklade vi hem till L och drack kaffe och sen pysslade vi med lite pärlor. Jag har nog inte gjort pärlhalsband sen jag gick på fritids men det här blev rätt snyggt faktiskt. Svart med lite rött och lite silver. Sen kom M och vi käkade smarrig pasta, drack vin, snackade och kollade sen på när Sverige fick stryk av Spanien i fotboll.

Idag är det trist söndag igen, väldigt novembrig sådan.

Stampande

Jag står och stampar, kommer ingen vart och kan inget göra åt det. Idag stampar jag inte ens mycket. Jag är så jävla förkyld. Eller så jävla förkyld är jag kanske inte, men ganska rejält ändå och även om jag står på benen så gör mig den här förkylningen helt väck i huvudet och öm i kroppen. Igår var jag på exkursion med kursen större delen av dagen. Sen kom jag hem och dog lite under lager av kläder, täcken och filt. Jag hade hoppats på att somna men istället var jag så täppt i näsan att jag mest bara blev hysterisk. Måste bli frisk snart annars kommer jag att deppa ihop totalt. Att sitta hemma och hänga och knappt orka röra en fena gör mig inget gott på något vis. Och snart får faktiskt november vara slut! Jag hoppas på en bra december och lite energi till att överleva januari, februari och mars. Sen hoppas jag på att livet återvänder. Det här funkar liksom inte.

Nu ska jag gå till Apoteket och tjacka lite värktabletter som jag kan knarka ihop med nässprayen.

Life goes on

Jag hostar, funderar över livet och lyssnar på Christian Kjellvander. Jag vill gå och lägga mig fast ändå inte. Ska tvinga iväg mig själv till affären strax. Äta bör man, har jag hört.

Det var inte såhär det skulle vara. Det var inte såhär det skulle bli.

Imorrn ska jag till Tensta och titta på höghus.

22

Rock vid Magasinet, Gatufesten Norra scenen, V-Dala, Gatufesten Stora scenen, Grönan, Göta Lejon, Katalin, Storsjöyran, Kägelbanan, Göta Lejon, Tonhallen, Universitetsaulan, Gatufesten Stora scenen, Kalasturnén Stockholm, Södra Teatern, Universitetsaulan, Göta Lejon, Gatufesten Stora scenen, Skansen, Berns, Parken Sundsvall och idag...Fyrishov. 1999-2007

Jag skiter i att ni trackar mig, jag bjuder på det. En del av er förstår mig ju också, i alla fall till viss del. Jag konstaterade tidigare ikväll att den mannens musik varit en del, en stor del, av i stort sett hela mitt vuxna liv. Tidigare i höst var det tio år sedan jag hörde hans musik för första gången. Sedan tog det lite tid innan jag vågade köpa en skiva och innan jag såg honom live. Men tioårsjubiléum är det allt. Det har faktiskt hänt mycket på dom där tio åren och under i alla fall nästan nio av dom har hans musik funnits där. Klart att det betyder massor!

Ikväll var det speciellt att höra de nya låtarna från Daugava live. Det är alltid speciellt att höra nya låtar live såklart, men om man förstått vad Daugava handlar om... Vissa låtar trodde jag aldrig att han skulle köra live. Vissa äldre låtar trodde jag definitivt inte att han skulle välja att spela i höst. Men han gjorde det och han var glad, spelglad. Oväntat att höra så många låtar från Kom, men kul! Jag var tvungen att sjunga med fast jag är så hostig och hes att jag låter som en förkyld Janis Joplin. Kul att höra nya versioner på äldre låtar, kul med delvis nytt band och nytt sound. Lite halvtaskigt ljud uppe på läktaren där vi satt, men men. Jag har blivit rätt kräsen också har jag märkt. Volymen var i alla fall inte för hög, och jag lät mina smått tinnitusskadade öron vara utan proppar. Det var skönt att höra Stadlings röst igen, jag tror jag hade saknat den.

På det stora hela var det liksom ett kärt återseende och jag kände att jag varit med ett bra tag. Men det är kul att man kan göra så otroligt många referenser. Första gången han körde Elegi live var jag där, första gången han körde För dig var jag där, vissa låtar har jag hört i så många olika versioner, första gången man hörde vissa låtar, minnen förknippade med dem, vad han sagt om olika låtar, när han skrev dem, vad de handlar om... Låtar jag inte lyssnat på på länge, texter jag inte tänkt på på ännu längre men som verkligen känns.

Efteråt ville jag bara hem och lyssna på Kom. När jag kom hem blev jag sådär sentimental igen och kände att jag ville se hela spelningen igen. Men nu har jag inga fler biljetter.

Det känns bra att det händer nya grejer, att det går framåt, men att det samtidigt är samma gamla Lasse.

Slit

Fick ett städ- och mattantsgig på en förskola några dagar. Hej igen 6.40-bussen! Jag tror inte att jag behöver påpeka att jag är trött som satan? Efter gårdagen hade jag också sådär lagom ont i ryggen. Efter dagens avslutade uppdrag fick jag även ont i armbågen, den som brukar krångla och bli inflamerad emellanåt. Men jag ska inte klaga, det är relativt lättförtjänta pengar. Och pengar behöver jag.

Det tar sig med min trissvinstplan också. I onsdags köpte jag en lott och vann femtio kronor, bytte in den mot två nya lotter på ett annat ställe, vann tjugofem kronor och bytte den mot en ny på ytterligare ett ställe och vann femtio kronor igen. Idag löste jag in den lotten mot två nya och vann tvåhundra spänn på den ena! Dom hundralapparna har jag nu hämtat ut i kontanter. Känns fint!

Mera Ani

Till att börja med; en recension av gårdagens begivenhet. Recensenten har dock inte brytt sig om förbandet, vilket är synd.

Och avslutningsvis; Anis Marrow är en av de allra bästa låtarna någonsin. Bara så ni vet! Och jag har hört den live, aaah.

"i'm a good kisser
and you're a fast learner
and that kinda thing could float us
for a pretty long time
then one day you'd realize
you've memorized my phone number
and you'll call it and find
it's a disconnected line"

Moneybrother

Moneybrother var bra, såklart! Florence Valentin var inte så pjåkigt heller faktiskt.


Sova.

Inget

Ibland vet man inget och orkar inget. Jag skulle ju städa lite men nu är det sent och jag är trött. Idag vaknade jag strax före två med ett ryck, mitt i en dröm. Det tänkte jag inte göra om imorgon.

Jag klarade nog tentan men jag är fattigare än jag någonsin varit.

Går nog och lägger mig nu, läser lite och försöker vagga tankarna till ro. Skiter i att det ser ut som ett bombnedslag här. Igen. Nämen, hittade lite godis i röran! Trodde jag ätit upp allt förut.

Det är snö ute nu också. Lite lite. Det känns bisarrt, jag är inte redo. Imorrn ska jag se bra musik. Det var definitivt på tiden!