Eller...

Jag kom på förut att När man väntar mirakel också hör hemma bland dagens låtar. Eller egentligen kanske den mer handlade om gårdagen. Lyssnade på den igårkväll och slogs av att det var längesen jag hörde den, och ännu längre sedan jag verkligen lyssnade på den. Den kan få mig knäsvag. Eller kallsvettig, varm eller var det nu är jag blir. För en sekund blev det 2001 också, och långa samtal med nya bekantskaper. Delvis en ny värld. Men det var inte därför jag blev kallsvettig. Det är låten i sig. Då, igårkväll alltså, kom jag på att det kanske var dags för en liten lasseperiod. Fast egentligen längtar jag mest till Anna Ternheims konsert nu.

Nä, om man skulle gå och lägga sig kanske? Snart eller så. Jag känner mig lite loj. Borde städa lite mer. Eller läsa någon av de böcker jag köpt på mig på sistone. Eller den där uppsatsen om självskadebeteende. Den verkar inte jättebra så jag vet inte om jag orkar. Jag vill äta nåt gott. Och kramas. Jag har varken nåt gott eller någon att krama så jag får väl göra någon nytta istället, haha. Kanske att jag är lite rastlös?

Musiken för dagen

Idag gillar jag i synnerhet Rufus Wainwrights Rebel Prince och Deportees Damaged Goods. Strula med Siris Hey mannen låg bra till som bubblare men jag tror faktiskt att Montys Loco tar den platsen med No Halo. Kom an katten, det svänger ju! Har knåpat blandskiva. Inte för att den är så svängig direkt, men ändå.

I övrigt så diskade jag all disk igårkväll. Jävlar vad nöjd jag blev med mig själv! Dammsög det värsta gjorde jag också. Nu krigar jag om maskinerna i tvättstugan. Det var värst vad alla skulle tvätta precis nu när jag skulle göra det.

Random

Random eller "blanda spår" i mp3-spelaren är det som gäller här.

Will it be ok? My Secret – Anna Ternheim (Det borde väl kunna bli det va?)
How are you feeling today? Den glade bagarn i San Remo – Cornelis Vreeswijk (Haha, skulle inte tro det! Kanske för en minut i höstkylan påväg hem förut.)
How do your friends see you? Dekadans – Cornelis Vreeswijk (Jag är varken prästdotter eller gravid med nån jazzmusikant men förhoppningsvis lite dekadent då.)
Will you get married? Maestro – Kaizers Orchestra (Något storartat som byggs upp men i slutänden är jag själv, utan Clementine?)
What is the story of your life? Summer Cannibals – Patti Smith (Eh, massa kvinnor är ute efter mig, jag får nog och ger upp och inget är så tydligt som vägen till helvetet?)
What was high school like? Islands – Cat Power (Ville jag ha kontroll över allt men om min drömprins inte kom tillbaka till mig så skulle jag ge upp? Känns inte igen måste jag säga.)
How can you get ahead in life? Nothing Like You (When You’re Gone) – Hello Saferide (Nej det låter ju inte så konstruktivt...)
What is the best thing about your friends? Man in Black – Johnny Cash (Politiskt medvetna och engagerade. Kanske inte det allra viktigaste trots allt, men nog är det fina grejer.)
What is tonight going to be like? Hey Kwanongoma! – The Ark (Kan stämma. Hjärtat gör lite ont och jag har tänkt färdigt för ikväll.)
What is in store for the weekend? Alone Together – Marit Bergman (Ja kanske lite så. "Make me feel like I belong, like I matter to someone...")
What song describes you? Kom ihåg mig – Lars Winnerbäck (Kanske inte vad jag hade hoppats på. Ani, var är du?)
How is your life going? En hel värld inom mig (live) - TAW (Ja fan, passar den inte ganska bra idag?)
What song will they play at your funeral? This Life – Martha Wainwright (Har jag tagit livet av mig i ren tristess?)
Will you have a happy life? As I Sat Sadly by Her Side – Nick Cave & The Bad Seeds (Inget av Nick Cave kan vara ett bra svar på den är frågan!)
What do your friends really think of you? Personliga Person – Cornelis Vreeswijk (Att jag är elak och fruktansvärt osympatisk? Då skulle jag nog inte ha några vänner...)
How can I make myself happy? 78% H2O – Ani DiFranco (Genom insikten av att vi består av vatten och att vi alla ska dö? Nja, jag tror inte att det gör saken bättre.)
What should you do with your life? I Don’t Sleep Well – Hello Saferide (Det där var väl mer ett konstaterande än ett konstruktivt förslag.)
Will you ever have children? Would I Play With My Band? – Jenny Wilson ("What Would I've become if you still were alive Would I work in a bank? Have four kids with a man? Would I play with my band? Still I don't know how things would be." Det verkar högst osäkert.)

Borde jag se över vad jag lyssnar på, haha? Kanske ska börja med att se till att iPoden blir full.

Veckans Ernst

Nu är det dags igen!


"Jag är nog den som gett plexiglaset ett ansikte."

Häpp!

Djävulen

Var och såg Djävulen bär Prada. Filmen var helt okej men behållningen var helt och hållet Meryl Streep, som förväntat.

Nu vill jag se Little Miss Sunshine! Och så "en film som verkar bra och heter nåt på typ ett ord, men jag kommer inte ihåg vad den handlar om". L. var sådär övertygad om storheten. Fast sen lyckades jag få fram att den nog hette Babel och var släkt med 21 Grams. Och så såg vi en trailer för någon rätt ordinär dramakomedi som kan vara skön avslappning sådär. Sen har väl Marie Antoinette premiär snart. Och tro't eller ej men jag är faktiskt lite sugen på att se Alice och jag, dokumentären om Alice Timander (vilken jag för övrigt inte är särskilt förtjust i). Den har fått bra kritik och man får liksom se den där ensamma människan bakom guldlamén. Det är det jag alltid har misstänkt, att det förhöll sig så.

Min gitarr är dammig ser jag. (Säg vad som inte är dammigt i min lägenhet just nu!) Jag dammar den då och då men jag kommer inte ihåg när jag senast plockade upp den i knät och spelade lite. Det måste vara närmare två månader sedan. Den är nog ledsen på mig. Och det var ju inte direkt så att jag spelade ihjäl mig innan det heller. Det var ett tag sedan nu. Antar att inspirationen inte funnits där. På sistone inte tiden heller. Jag är en dålig människa.

Skit

Skitblogger, publicera mina inlägg då! Krånglet bättrar inte på känslan som ramlade över mig ikväll. Jag kom på efter ett tag vad det egentligen var. Det finns inte ett skit jag kan göra. Bara finna mig. Och passa mig. Jag är dålig på att passa mig. Kanske inte alltid så bra på att finna mig heller. Krångla till saker däremot, det är jag bra på. Den där känslan av att vilja säga något och så försöker man och så blir det liksom ändå inte bra. Kanske till och med helt fel. Min bakade potatis blev också fel. Den kändes fel redan på affären. Glömde köpa lök till tonfiskröran också.

Les mots

Ibland kan ord som känns stora och varma förvandlas till något kallt, eller åtminstone ljummet, som inte alls känns särskilt mycket värt alla gånger. Ibland är det tiden som gör det, eller frånvaron av tiden. Tiden kan både läka och bryta ner. Tid kan skapa närhet, tid kan skapa avstånd. Det beror väl på vad man gör med den. Om man gör något alls. Jag känner ett avstånd. Avståndstagande. Ibland kommer allt skit bara över en. Just idag gör det mig arg. Samtidigt är jag så jävla förstående. Det känns tyvärr lite som att jag vet hur det blir. Tyvärr.

Imorrn får jag i alla fall en timme mer. En timme mer med mig själv och jag vet precis vad jag ska göra av den. Sova.

Jag glömde!

Jag glömde Veckans Ernst i söndags! Jag tänkte på det innan jag begav mig söderut men glömde sedan bort det. Som kompensation får ni en fin Ernst nu istället, retroaktivt liksom.

Veckans Ernst:

"Staffan, kan inte jag få testa att slamma? Det ser så himla kul ut."


I övrigt spöregnar det och det är ganska värdelöst. Jag orkar inte laga mat och det är också värdelöst, speciellt med tanke på att jag varit på boxercise ikväll. Jag skulle behöva kolla på lite film om Sverige under andra världskriget och skriva lite om Operation Barbarossa. Hade tre intensiva lektioner idag och sedan var jag så trött när jag skulle förbereda fler lektioner att jag somnade till några sekunder med näsan i boken, mitt i blitzkrieg.

Begravningen var fin även om det såklart var jobbigt. En gubbe spelade munspel. Min faster hade fixat dit honom på rekommendationer, eftersom farfar en gång spelade en hel del munspel. Han spelade bland annat Allan Edwall och såg riktigt nöjd ut sedan vid kaffet när jag frågade honom om det inte var Allan han spelat. Han blev så glad att han plockade upp alla spel han hade med sig och skulle visa och berätta.

Sedan har jag burit möbler och städat, både hos farfar och hemma, och varit till min faster i nya lägenheten. Träffa S. hann jag med också på lördagen. På söndagen såg jag ett dött rådjurskid. Inte trevligt alls. Mer morbidt (?) blev det av att det låg ungefär en meter ifrån farmor och farfars grav där det nyss grävts och förberetts. Djuret hade brutit benet så benpipan stack ut. Det går en väg inte långt ifrån och det stackars djuret hade väl tagit sig ner på kyrkogården. Tack och lov att det var dött i alla fall!

Plus och minus

+

Finfin kritik
Söta kids
Nya brallor
Fabler från Bällingebro
Fem timmar Musikbyrån på fredag
Nya böcker
Snart trattissoppa!

-

Brallorna måste läggas upp
Begravning
Skitstökig lägenhet
Saknaden, tomheten, tystnaden
Sömbrist
Stress
Snö/regn och storm
Bilring

Veckans Ernst

Jag tänkte att Ernst (Kirchsteiger, vem annars?) skulle få pigga upp tillvaron lite i det annalkande höstmörkret. Mannen som är alldeles för mycket klämmer ur sig ett och annat fint som ni vet. Extra bra blir det om man samtidigt framkallar hans röst i huvudet.

Here we go:

*ping* Veckans Ernst.

"Färgen är som en mogen äldre kvinna som klarar sig på egen hand."

Here we go again

"Varför?" undrade jag samtidigt som jag slet bort de röda blommorna från pelargonen. De skulle faktiskt bort de flesta. Jag fick ett infall och lyfte telefonluren. Varför gjorde jag det? Det borde jag inte ha gjort. När jag nu ändå gjorde det, varför kunde det inte ha stannat vid några minuters stelt kallprat? Känslan gjorde allt tydligt ändå. Varför känns det som mitt "fel" när det inte var det? Det var som om solen gick i moln fast det faktiskt var precis tvärtom utanför mitt fönster. Jag trodde att jag var ganska stark nu. Matt, jag är matt helt enkelt. Jag orkar bara inte tänka så mycket. Jag hade en känsla av "okej". Mycket hade blivit bättre och det var lite mer balans och lite mindre smärta och frustration. Mer saknad och tomhet än panik i alla fall. Jag ville bara höra hur det var och jag trodde inte att jag skulle bli sittandes där med ansiktet i händerna och en känsla av skuld och uppgivenhet. Faktiskt inte. Jag vet inte om jag är så optimistisk längre.

Korten på bordet

Lite roligt är det att allt ska fram nu. Ingen vågar ha något gammalt skelett kvar i garderoben. Nolltolerans. Då kommer det fram sånadär smått patetiska erkännanden som "Jag har också rökt hasch en gång i Indien" (Littorin). Jaha, men vad bra då vet jag. Like I give a shit. Men visst underhållningsvärde det har det. Undra var nästa halvsynd som ska erkännas blir för något.

Nu börjas det

Jaha, då var det slut på det där med gratis entré på statliga museum då. Andelen besökare har ökat massor sedan det blev gratis men nu sätts det stopp. Jag skulle gärna höra kulturministern lite mer i den frågan och höra lite mindre av hennes dåliga ursäkter till att inte ha betalat TV-licensen under de senaste sexton åren.

Söndag

Söndagens...

Frukost: Te med mjölk och fil med müsli och hallonsylt.

Väder: Soligt och dessutom varmt. Blåst som gav med sig lite.

Måste: Planering av lektion samt konstruktion av prov.

Dryck: Te. Tredje koppen nu.

Promenader: En liten en till affären och en något längre till Em.

Pratstund: Först en pytte med M. på vägen till Em, sedan med Em.

Förhoppning: Trattissoppa när jag kommer hem till päronen om två veckor.

Upptäckt: Nåja, upptäckt och upptäckt...helt okänd var hon ju inte Maia Hirasawa. Har varit på gång länge men nu tog jag mig i kragen och kan belåtet pricka av på att göra-listan.

Musik: Anna T., Peps och Maia. Och lite Tori tror jag visst, om jag inte minns helt fel.

Middag: Fullkornspasta och bullköttar. Med Heinz chilisås.

Ord: Slappa, procrastinate, snart.

Härnäst: Back to business!

Farfar

Min farfar Tycko dog imorse. Lugnt och stilla vad det verkar. Nog för att han varit rätt skröplig och att det gått snabbt utför de senaste kanske två åren, men det här blev lite abrupt ändå. Han har ju inte varit dålig innan liksom. Trött emellanåt men inte dålig. När han fyllde år var han rätt glad och pigg, om man utgår från normaltillståndet. Det akuta tillstånd som uppdagades i måndags gjorde att man inriktade sig på att han skulle ha det så bra som möjligt den sista tiden. Det var kanske lika bra att den tiden inte blev så lång. Själv var han nog ganska nöjd på att leva. Jag är nöjd att jag träffade honom nyligen, och flera gånger i sommar, och att han hade det bra och tryggt på servicehuset de sista månaderna.

Jag vet inte om vi hade så mycket likheter jag och min farfar. När jag tänker efter så är det som jag kommer att tänka på på en gång historieintresset och en viss envishet och bestämdhet. Humor hade han också. Och så var han lite längre tillbaka en jävel på att spela munspel. Det är inte jag, men jag spelar ju andra grejer (mest skivor). När jag var liten pytting och pratade utan att kunna forma ord så sa han "hon låt' som Linus på linjen". Själv hade han nog aldrig blivit anklagad för att vara en pratkvarn. Det draget hos mig kommer från andra håll i släkten.

Det jag framförallt kommer att komma ihåg är nog hans röst och hans dialekt, hans skratt, de pliriga ögonen, de skakiga händerna och blåbyxorna. Om jag hade haft den tillgänglig så skulle jag ha klistrat in en bild från sommaren 1981 där jag plockar smultron ur hans framsträckta hand.

Nu har jag inga mor- eller farföräldrar kvar längre. Nu är dom borta allihopa; Ruth och Elis, Hanna och Tycko. Lite konstigt känns det allt.

Hostigt

Vi låg där bredvid varandra. Tittade upp mot taket. Anna sjöng vemodigt för oss. Vi höll varandra i handen. Det var som förut, men samtidigt inte alls. Samma men helt annorlunda. Andades.


Jag har hosta, jag saknar emellanåt, jag är astrött och min farfar som jag var på 90-årskalas hos för en och en halv vecka sedan är döende.