Senaste nytt

"Kungen är oerhört allmänbildad" står att läsa på Aftonbladet, under "senaste nytt". Det blir liksom extra komiskt av att det står där. Förutom det redan komiska i att de (Tarras) måste påpeka det.

En annan underhållande detalj i samma blaska häromdagen var en del i en artikel om ett par som befunnit sig i Egypten under bombdådet i veckan. Händelsen i sig är självklart inte underhållande på något sätt, MEN...det handlade om ett par som var där för att gifta sig. Hon 27-årig svenska och han 39-årig (eller nåt) islänning. De skulle gifta sig på "traditionellt beduinskt vis" och rida på kameler genom stan. Jaha. Och de hade träffats på, håll i er, en svensk kurs i tantriskt sex tre veckor tidigare. Tantriskt sex. Tre veckor tidigare. Jag utgår ifrån att kursen var givande. Själv tänker jag mig nån blandning av Sex and the City-avsnittet med den tantriska kursen som avslutas med att Miranda får en något otrevlig överraskning i pannan, samt nån dokumentär om ett extremt sekteristiskt Hare Krishna-kollektiv jag såg en gång.

Jag har haft min sista VFU-dag på högstadiet idag. Fast jag ska tillbaka dit om 1½ vecka med de då färdigrättade proven. Hade tänkt mig nu på onsdag (onsdagar har båda klasserna lektion efter varandra) men då hade de visst temadag om Rwanda. Och tur är det väl att jag ska tillbaka eftersom jag glömde be min handledare skriva under närvarorapporten, trots att jag faktiskt verkligen försökte komma ihåg det. Eftersom ILU är ILU så är det säkert dödsviktigt att den lämnas in tidigare än så.

Nä men om man skulle ta och fortsätta rätta lite prov då... Eller ta en tupplur innan träningen kanske. Det regnar ute. Tack och lov inget skyfall, men ändå. Hellre idag än på söndag dock!

Lost in translation

"My masters thesis" blev just "min mästares tes" på TV3. Tidigare under kvällen hade visst någon handlat en grej på "hundhärberget" också. Själv tror jag att det handlade om "the pawn", pantbanken, och inte om "the pound". Men vad vet jag, jag lyssnade inte så noga. Jag jobbar med att konstruera ett prov i samhällskunskap. Det är svårt att göra det bra. Det känns som att det är bättre att man tänker efter före, så att man verkligen har ett syfte med frågorna och så. Så att jag inte krånglar till det för mig när jag ska rätta heller. Måste rota fram kursplanen. De lokala betygskriterierna gav inte mycket. Imorrn ska jag kolla på lite stenar med en sjua också. Eller...jag ska kolla lite på när en sjua undersöker bergarter och mineraler, menar jag. Jag kanske skulle dela med mig av det fina tips gällande gnejs och granit som min klass fick av vår geografilärare på gymnasiet? "Granit är fläckig, och gnejs är randig...precis som fläsk. Och grisen säger ju 'gneeeeeejs'". Mm, eller hur.

Uppdaterat: Oh shit, när jag tänker efter kommer jag ihåg att hon läste till lärare i Uppsala och började sina studier med sociologi. Bör jag oroa mig?

Björk...

Okej, efter det där behöver jag en promenad. NU. Och det beror inte på vad Björk sa om TVn, utan snarare på Björk själv. Lite för mycket en söndageftermiddag som den här. (Nä Em, jag dissar inte Björk. Hihi. Men om vi säger såhär så lär det inte bli idag jag dyker djupare ner i hennes skapande.)

Dagens citat

Ni har varit gifta i över 20 år. Vad är hemligheten?
– Att vara lyhörd för vad den andre vill. Och som kille aldrig bli ”mesen”. Ingen gillar dvärgpudlar, åtminstone inte i form av män.

Detta sagt av ingen mindre än Martin Timell. Mannen som kvinnor, enligt vissa undersökningar, helst vill skaffa barn och bo granne med. Kvinnorna verkar dock inte vilja ha sex med honom, vilket väl får ses som betryggande i alla fall.

Pollenchock & stjärnfall

Det är vår nu. Äntligen.

Natten kom och älvor for som dårar över stan
och jag var en av alla kungar i salongen
Men ruset kom och gick och lämnade kvar ett litet barn
som låg och kippade efter andan på balkongen
Jag slog mig själv för pannan och sa: Vad har jag gjort?
Jag skrek rakt ut att: Det här var sista gången
Men värdinnan drog mig med och vi vällde ut ur hennes port
och trotsade Newton i den sviktande betongen

Det var vår och det var ljumt och alla älvor sjöng i kör
när vi la oss under stjärnorna i parken
Efter slask och is och snö fanns plötsligt nåt att leva för
när allt som vintern gömt sköt upp ur marken
Det var nånting om befruktning, det var nåt om hur man gör
Det liksom for omkring, det måste varit pollen
Vi skrattade och drack vin direkt ur flaskan, som sig bör
när det är vår och fest och man har tappat kollen

Så säg hur aktierna faller, säg hur kursen vänder om
Ge mig tips och goda råd så jag kan göra helt tvärt om
För det är väl fan inte sånt man tänker på och drömmer om
Varenda tår, varenda skratt
Varenda dröm ska vi ha fatt
Allt ska sugas ut ur varje natt

Ruset kom tillbaks och alla vänner drog sig hem
och lämnade kvar mig i en park med en värdinna
Vi lova att vi skulle ligga kvar till gryningen
och känna vinterångest tyna och försvinna
Vi bara låg där och såg på hur en vårnatt underhöll
Det var så stort, man liksom tappade perspektivet
Det var så konstigt hur jag smalt, det var så härligt hur jag föll
när värdinnan höll ett tal om själva livet

Hon sa: Vad är det här för värld, där man ska slå eller få stryk
Ska man förlora eller följa direktiven
Man får resa i sig själv i korridorerna på psyk
om man inte har fått säkra kort på given
Ska man älta om sin barndom, eller tackla sig fram
Det verkar bara finnas dom alternativen
Nej, vi kan vältra oss i parken här och bry oss om varann
Det är ingen stress och ingen strid på kniven

Så säg hur aktierna faller...

Nätter kommer smygande med vårens luft ibland
det liksom rör sig under ytan och fasaden
Det här var natten då vi dansade tills älvorna kom fram
Det var pollenchock och stjärnfall över staden
Det var natten då vi kom bland alla älvor och försvann
rätt in i dimman ibland blommorna och bladen
Hon har ett badkar, där vi sitter nu och drunknar i varann
Sagan är slut, jag sätter punkt för sista raden

Så säg hur aktierna faller...

(LW - Pollenchock & stjärnfall)


P.S. När jag ändå efterlyste mina vantar så kan jag passa på att säga att jag saknar mitt videoband med Ani från Musikbyrån ännu mer. Det är puts väck! Moa Martinssons Kvinnor och äppelträd verkar ha fått fötter också, nu när jag tänker på det. Städa? Va, vem jag?

Sökes

Sökes: svarta tunna tumvantar. Mina har rymt. När de försvann eller var, har jag ingen somhelst aning om. De var så bra, som fingervantar fast felet med nästan alla fingervantar är att de är så tajta. Nu måste jag trava runt med mina estniska randiga vantar. Inget fel på dem, men de är varma även om de nog är svalare än de ryska mönstrade och de estniska med katter. Igår glömde jag vantar när jag åkte på föreläsning. Kallt som fan blev det när jag skulle hem och himlen var alldeles svart och bjöd på störtregn och smärre storm.

Är vantar allt jag har att skriva om? Nä, men det är allt jag orkar skriva om just nu. Jag är så trött! Påsken har varit, och då låtsades jag att jag var ledig på riktigt. Var hem en sväng till Sundsvall över helgen. Sedan har två väldigt intensiva dagar följt på högstadiet. Imorse var en lärare från ILU på plats för att inspektera. Imorgon har jag fått mig en liten sovmorgon, och det ska bli så jävla skönt! Efter att ha klivit upp tidigt två mornar i rad med knappt fem timmars dålig sömn per natt behövs det verkligen. Jag tror till och med att jag behöver en tupplur precis nu, om jag ska orka med lite spinning utan att trilla av cykeln. Och imorrn ska jag visst boxas. Limpan har fått värsta rycket, och jag känner mig lite efter. Men det ska bli skönt att träna! Och nu jävlar! Det är inte ens två månader kvar av Bitch 2006-satsningen, hehe. Och så har jag köpt ett dyrt träningskort som jag måste tjäna in extra bra eftersom jag inte kommer att hinna utnyttja det tiden ut.

Ja, just ja! Katie har fått en dotter nu läste jag. Jag är så lättad! Hon såg ju så sanslöst sprickfärdig ut att det började se suspekt ut, men man vet aldrig... Det kan nog fortfarande röra sig om ett UFO. Om inte annat så är hon ju gift med ett...

Aha!

Jag visste det! Var ju på teater med högstadiekidsen för två veckor sedan. Tyckte jag kände igen tjejen i försteällningen och tänkte att det bara måste vara hon som spelade Ana-Maria i S.P.U.N.G. Nu råkade jag snubbla över en bild från serien och blev bara mer övertygad. Kollade lite och det är klart att det var hon! Sandra Medina heter hon visst. Det hade jag ingen koll på eftersom jag inte var nåt hardcorefan av Spung (eller jag känner igen det nu fast jag hade glömt det). Jag vet inte om jag var nåt större fan överhuvudtaget egentligen. Ibland, ibland inte. Hon var bra i alla fall. I teatern menar jag, och det var hon nog i Spung också. Nu vore det kanske på sin plats att säga vad föreställningen hette, men det har jag glömt. Har det i bakhuvudet...

Google hjälpte mig. Pojke med resväska hette den. Handlade om ensamkommande flyktingbarn, men det kom jag faktiskt ihåg utan hjälp.

Nu ska jag bege mig ner på stan en sväng. Få mitt hår klippt om det finns tid. Byta örhängena på Indiska som skramlar fast de absolut inte ska det, irriterande! Och så tänkte jag köpa mig en turkos plånbok på Åhléns, om den inte är för dyr. Har inte sett någon prislapp på den.

Sen ska jag hem och läsa afrikanistik. För tack var ett initiativ från Klara så ska dom poängen in i vår! Nu ser jag att klockan är två så det är nog bäst att jag sätter fart.

Soooool

Solen har skinit idag och det blev riktigt varmt och fint trots att det bara var kring noll på förmiddagen. Det tar sig, tamefan!

Idag har jag träffat Krirran och det var verkligen long time no see. Ett år sedan nu och inte har vi bytt många ord sedan dess. Nu fick jag besök och så gick vi ner på stan och käkade lunch. Så kul att ses, och det får verkligen inte dröja så lång tid till nästa gång!

Insåg också att det var fem år sedan, fem år sedan, jag lärde känna henne av en slump (fast det kanske alltid är mer eller mindre en slump att man lär känna någon?). Vårt gemensamma musikintresse förde oss (och ett gäng till) samman, på nätet. Fast nu när jag skriver det känns fem nästan kort, fast det hela dagen känts långt. Det är knepigt det där. Det är så himla längesedan, fast ändå inte. Det har gått fort. Fast det där har jag skrivit om innan.

2002

Här nedan bryter jag förresten arm på samma tillställning.

I övrigt är det mycket skönt att vara fri från praktiken den här veckan, även om jag har snuskigt mycket att göra i alla fall. Just nu låtsas jag dock att jag är ledig, hehe. Imorgon blir det till att ta tag i livet lite.

Nä

- "Hej jag ringer från ---- i Norrköping som gör marknadsundersökningar. Jag skulle vilja prata med den yngsta mannen i hushållet mellan 15 och 79."
- "Det finns ingen man i mitt hushåll."
- "Ja den yngsta mannen mellan 15 och 79 i ditt hushåll."
- "Det finns ingen man i mitt hushåll."
- "Nähä, det finns ingen! Jamen då kanske jag skulle kunna få prata med den yngsta kvinnan i hushållet mellan 15 och 79 istället?"
- "Ja, det är jag men jag har inte tid."
- "Nähä du har inte tid... Men skulle vi kanske kunna få ringa upp en annan dag?"
- "Nä, jag tror inte det."
- "Nähä, du tror inte det... Jag förstår."

Rub it in du bara. Fuck you you fucking fuck.

UFO

Jag tror inte att Katie väntar ett barn med Tom Cruise.
Jag tror hon väntar ett ufo.
Eller flera.

Verkligheten del 2

Livet är inte lätt när man är fjorton. Alla har det ju inte överjävligt. Inte hela tiden i alla fall. Men mycket händer och mycket är stort och jobbigt. Inte är livet alltid så lätt när man är tjugosex heller, men jag vill verkligen inte vara fjorton igen. Nu gick det ju ändå bra för mig i skolan, och det är ju inte alla det gör det för. Även om jag minns långa långa fysik- och mattelektioner med Bengt som bara segade sig fram (lektionerna alltså). Tråkiga övningar i engelskans "workbook". En syslöjdslärare som hatade mig. Enformiga gympalektioner som egentligen borde ha varit roliga. Känslan av att man som tjej ibland inte fick ha lika mycket åsikter och prata lika mycket som killarna. Nog för att man säkert var skitjobbig när man "näpsade" mot SO-Åke (hans ordval...kommer du ihåg det Mi?), men man fick inte samma spelutrymme.

Nu hamnade jag lite längre från ämnet än jag tänkt här. Och jag ska inte gnälla egentligen. Det gick somsagt bra för mig och jag trivdes i skolan och tyckte att större delen av skolarbetet var rätt kul. Skolan är dock inte, och speciellt kanske inte i fjortonårsåldern, enbart en utbildningsverksamhet. Skolan som social arena är minst lika viktig. Om inte viktigare. Och allt detta...tjafs! Allt skitsnack, viskande och rädslan för att någon skulle bli sur på en och få de andra med sig. Den rädslan som ibland förvandlade en till en liten skit. Osäkerheten för att man inte ville att det skulle bli fel och jobbigt. Det kunde vara snabba svängningar. Drygt 300 pubertetsmonster som försökte hitta sig själva och varandra samtidigt som de också skulle lära sig något. Inte alltid helt synkat. Mitt i den normala massan, lagom anpassad, lagom ambitiös och med betyg en bit över medel pendlade jag mellan att med bra självförtroende säga vad jag tyckte och att nervöst oroa mig för att inte räknas.

Det här börjar låta pretto och jag undrar om jag överdriver åt något håll. Försöker tänka efter hur det verkligen var. Det börjar blekna en del. Det var ett tag sedan. Samtidigt som man aldrig glömmer en stor del av det. Det var nog väldigt upp och ner, fast ändå med små svängningar jämfört med många andra. Men det var väl kanske just det, att de små svängningarna ibland kändes så stora. Men jag hade det somsagt ändå mest bra. Saker och ting flöt på och jag gick ut med bra betyg.

Jag var tvungen att fråga min bror häromdan; "inte eldade de väl i korridorerna när vi gick på Vibacke?". Nu var ju frågan rätt dum redan från början eftersom han är fem år yngre än mig. Han garvade åt mig och jag drar mig till minnes något hisschakt som fick renoveras något år efter jag slutat där. Skolan hade fortfarande en del resurser. Vi hade inga obehöriga lärare. Var ens pennranson slut kunde man gå till Love och tigga en ny. Love hade förresten också en nyckel som kunde öppna varenda elevskåp i hela skolan. De 300 pubertetsmonstren kom inte ifrån alldeles olika bakgrunder även om det fanns en del klasskillnader såklart, om än inte särskilt påtagliga. Inte för oss då, och inte jämfört med hur det kan vara. Jag tror inte det så mycket är en fråga om att det var bättre förr. Jag gick på en rätt lugn skola och hela min tillvaro var rätt trygg och stabil. Jag har hört människor jag känner berätta om knivskurna lärare på Rosengård på 70-talet, misshandel med kedjor och tjejgäng som satte skräck i sin omgivning i skolor på tidigt 90-tal. Det går väl i vågor och det beror väl på var man hamnar. Igår blev en 12-åring våldtagen påväg till sin skola i trendigaste SoFo.

Hålla sig till ämnet ja. Vad det nu var. Gud vad självupptagen jag är, haha. Men faktum är att under den här utbildningen har jag då och då tänkt en hel del på min egen skolgång, och det speciellt när jag varit ute på VFU. Min egen skolgång samt den lilla period jag jobbade på min gamla lågstadieskola.

Igår var jag med på fyra utvecklingssamtal. När jag gick på högstadiet hette det fortfarande kvartssamtal. "Kvarten" var tjugo minuter i lärarrummet med Åke (och kanske även Ulla från åttan och framåt, men hon märktes nog inte). Enda gången man fick träda över lärarrummets tröskel. Där fick jag höra att jag pratade för mycket (same procedure as last year) och sedan var det dags för omdömena/betygen som lämnats av de andra lärarna. Sen gick man därifrån hyfsat nöjd. Gårdagens samtal såg lite annorlunda ut. Dels handlar det mer om elevens mål idag, och hur man ska nå dem. Från och med i år ska alla elever ha en individuell utvecklingsplan. En del samtal var mest positiva. Fina omdömen, duktig elev, jobba på självförtroendet, kämpa på, var lite mer aktiv och mamma är glad och stöttar. Men en del samtal var knappt samtal. Skolan är "tråkig" och "jag vet inte" vad som skulle kunna förändra det. Eller så är det stökigt och stämningen upprörd och stora krokodiltårar rullar längs med kinderna.

Det är då det blir tydligt att det inte alltid är så roligt att vara fjorton. I alla fall inte när man måste stirra i bordet och/eller gråta på skolans utvecklingssamtal. Och det var väl ungefär dit jag ville komma. Tror jag.

Baaaaaaah

Jag är så rastlös! Och täppt i näsan. Jag vill slöa, men har massor att göra. Resultatet blir något mellanting. Faan. Jag blir fascinerad ibland när jag tänker på att jag för sisådär tio år sedan kunde ligga på sängen en hel söndag och läsa. Typ Gardell. Och lyssna på musik. Typ R.E.M. När slutade jag egentligen hinna med det?

Dagens låt: Stockholms kyss med sötaste raden "Jag går ner till Årstaviken och sparkar höstlöv med min son. Gud välsigne hans små fötter där dom går." Jag ser dem framför mig.

Söndagkvällsförvriden ni vet. Imorrn är det måndag. Vill inte ha måndag. Fast tisdagar är egentligen äckligare. Det har de alltid varit.

Gråväder

Uppsala är grått idag. Stockholm var soligt och vackert igår. Det kanske Uppsala också var, men jag kom tillbaka lite för sent för att bedömma det. Hannapanna och jag var på Berns i fredags. Där hade vi aldrig varit förut. Lasse hade aldrig spelat där innan heller, hehe. Men nu gjorde han och Hovet det. Kanonbra spelning var det! Spelsugna som få inledde de med Dom tomma stegen. Lite originellt, men satan så bra. Lasse såg ut som på omslaget till Efter nattens bränder. Stadling var...Stadling. Hennes röst får det att knottra sig på mina armar.

Trötta, nöjda och glada åkte vi hem till Sumpan och somnade. Igår blev det frukost i sängen (ja, eller soffan då) innan vi begav oss mot stan. Provade jeans och jag som ville vara lite utsvävande, och köpa några som inte var likadana som de jag brukar ha, köpte ett par som var nästan exakt likadana... Promenerade upp (ja, det är ju uppför fast det är söderut) på Söder och H. hittade också jeans. Jag köpte en väska och upptäckte att väldigt lite pengar nu ska räcka väldigt länge. (Måste leta reda på studiebevakningslappen så jag kan få resten av mina stålar.) Tog en fika och timmarna rann förbi. Rätt som det var var det nästan kväll och jag skyndade iväg till tåget.

Väl hemma inmundigades lite gröt och en avokado innan jag begav mig till Em och hennes nya stoora lägenhet. Äntligen hemma från Tanzania! Vi drack vin och snackade tills det var natt och jag hade inte mycket röst kvar när jag cyklade hem. Min hals har inte varit vad den borde vara de sista dagarna.

Idag slappar jag. Det har jag absolut inte tid med, men jag ooorkar inte nåt annat. Snart blir jag så illa tvingad dock. Kidsen ska ha nåt att göra imorgonbitti 9.20. Jag glömde boka datasalen så den planen går inte. Idén om att leta artiklar om globalisering kändes så bra i slutet av förra veckan känns...mindre bra just nu måste jag säga.

Fick hem Martha-skivan i veckan. Den nedladdade jag hade saknade ett spår plus att den som fanns till bra pris på CDON faktiskt har några bonusspår också. Martha är underbar! Anna + Iddes skiva är lovely den med faktiskt. Kärlekens hundar, Bröllopsdag och Blå andetag är några av de låtar de gör mycket bra. Jag tycker de kan spela här i närheten snart. Inte bara på såna konstiga ställen som...Sundsvall.

Fast jag har ju sett dem! (I det gemensamma projektet alltså. Annars har jag ju sett dem mängder av gånger.) När jag gjorde min one woman roadtrip till Skule sommaren 2004 och höll på frysa arslet av mig. Lyssnade på PJ Harvey hela vägen upp. Och på vägen hem hade solen gått ner över Högakusten. Fast mitt starkaste minne av roadtrip längs med Högakusten (eh, att jag ens har flera...) är efter trippen till Parken i Ö-vik för att kolla på Håkan och The Ark (och Uggla, men jag kan inte påstå att vi brydde oss om honom). Ola Salo var mannen i mitt liv och vi lyssnade på Kom i mörkret på vägen hem. "Jag hugger i sten. Men jag tror att jag sakta börjar se en kontur. Några armar och ben. Jag jobbar mig inåt tills jag ser en figur..."